Kastrering

Pipistrellens Kennel

-Fransk bulldogg-

 

 

Kastrering av hundar – bra eller dåligt?

 

Först måste man skilja på begreppen kastration och sterilisering. Sterilisering är till för att göra hunden ofruktsam. Det enklaste ingreppet innebär då att man klipper av sädesledarna men lämnar testiklarna intakta. För en tik innebär det oftast att man klipper av äggledarna, men kan också innebära att man opererar bort livmodern, men lämnar äggstockarna kvar i buken. Kastrering innebär att man opererar bort könskörtlarna (testiklar och äggstockar). Det här gör förstås också hunden steril, men det gör något ännu mer drastiskt. I könskörtlarna produceras könshormonerna. Könshormonerna är en del av hundens hormonsystem och de olika hormonerna samverkar med varandra på olika sätt för att kroppens signalsystem ska fungera perfekt. Könshormonerna är också ansvariga för att utveckla vad som kallas de sekundära könskaraktärerna, dvs de ansvarar för att penis växer, att hanen grovnar i huvudets och kroppens form och att tiken förstärker de feminina drag som valpen ofta har, oavsett kön. Hanens grövre muskler är också ett resultat av könshormonernas påverkan på kroppen.

 

Traditionellt har man ansett att kastrering är en snabb metod att fixa till hundar som man upplever har problem med till exempel aggressivitet och andra oönskade beteendeproblem. Utomlands, till exempel i USA, lever många hundar ungefär som katter gör i Sverige. De driver runt i grupper utan ägare och tillsyn. Då föds givetvis ett antal valpar som blir mer eller mindre vilda. En vanlig lösning på problemet är att kastrera hundar av båda kön, precis som vi gör med katterna i Sverige. I Sverige har det varit förbjudet att kastrera hundar utan medicinsk orsak ända fram till slutet av 1980-talet. Dagens trend är att man kastrerar allt mer, kanske på grund av påverkan från tv-program från andra länder, där kastration är en självklarhet av ovanstående orsaker. Men kanske också för att kastration är en lönsam affär både för veterinärerna och för foderproducenterna.

 

Om man väljer att kastrera sin hanhund tidigt i livet påverkar man kroppens utveckling till vuxen hund. För en storvuxen ras kan det innebära att skelettet inte utvecklas optimalt och inte klarar att hålla upp kroppen och smärta och sjukdomar kan uppstå senare i livet. För alla raser innebär kastration i tidig ålder att hanhunden aldrig kommer att utveckla sina typiska hanliga karaktärer. Huvudet kommer att fortsätta likna en tiks och kroppsmuskulaturen kommer inte att utvecklas optimalt. Din hane kan komma att uppfattas om en tik.

 

Risker med operationen

I Sverige genomförs kastration ofta utan att ägaren till hunden upplysts om alla de sidoeffekter som kan uppstå både på grund av operationen, men främst på grund av att könshormonerna försvinner. Fransk bulldogg är en ras som är extra känslig för att sövas, varför ett ingrepp utan medicinsk orsak utgör en större risk för frallor än för många andra raser. Operationen kan också leda till att vissa nerver påverkas, exempelvis kan hanhundar få svårt att hålla sig, och börja kissa på sig inomhus, eller när de blir glada eller upphetsade.

 

Negativa effekter av att könshormonerna försvinner

  • Ämnesomsättningen sjunker med ca 30% när könshormonerna försvinner. Det leder till att den mängd mat som före operationen gav en normalviktig hund, efter operationen istället leder till en överviktig hund.
  • Ofta förändras hundens päls till det sämre när hormonerna försvinner.
  • Om man opererar sin hund för att få bort oönskade beteenden, kan man komma att finna att hundens beteende har blivit en vana, och därför inte påverkas av kastreringen. Juckande och aggressioner kvarstår oftast.
  • Testosteronet hos en hane påverkar hundens personlighet och självförtroende. Om man har en osäker hund och tar bort testosteronet kan man få en ännu osäkrare hund, som därför också kan bli mer aggressiv än innan.
  • Hunden kommer också att lukta annorlunda än förut. Det kan bli svårt för mötande hundar att placera den kastrerade hunden i rangordningen eller identifiera den, vilket kan leda till negativa reaktioner från den mötande hunden. Vilket i sin tur kan leda till bråk.
  • Ofta förstärks vaktbeteendet hos hunden, om man kastrerar den.
  • Ibland kan en kastrerad hund upplevas som lugnare än förut, men det kan bero på att hunden blivit överviktig och därför mindre benägen att röra på sig.
  • I en ras där många rassjukdomar finns, minskar avelsmaterialet om många kastrerar sina djur, och då försvinner också möjligheten att föra positiva egenskaper vidare.

 

Positiva effekter av könshormonerna försvinner

  • Man slipper löpperioderna hos tikar.
  • Hanarna slutar ofta att bry sig om löpande tikar, och slutar att rymma för att hitta löptikar.
  • Om en hund är stressad av sin sexuella drift kan stressen minska efter operationen.
  • Ofta minskar revirmärkningen och hunden småkissar inte hela tiden.
  • Ska man då kastrera sin hund? Ja, om det är medicinskt berättigat eller det finns andra orsaker som gör att man exempelvis tvingas välja mellan att avliva hunden eller att kastrera den. Risken för dödsfall vid operationen och de oönskade sidoeffekterna gör att svaret blir nej, om det inte är nödvändigt.

 

Vad ska man göra då?

Hundar genomgår en tonårsperiod precis som vi människor. De kan bli svåra att hantera under olika perioder i livet, precis som våra tonåringar. Istället för att försöka operera bort problemen borde vi istället med fast hand ha tålamod och visa hunden den rätta vägen och sedan vänta på att perioden går över. De kan verka omöjliga att lära och bara bestå av trots, men när perioden är över, finner man att man har en hund som har förstått vad man försökt lära den. Ömsesidig respekt och tydligt ledarskap tar er igenom besvärliga perioder.

 

Varför har vi kastrerat våra egna hanar?

Vår stora kille Ebbe (född 2005) är en rottweiler som började bli besvärlig när könsmognaden kom. Han blev aggressiv mot både andra hundar och vissa människor, särskilt män. Det blev ett praktiskt och ett fysiskt problem då han är oerhört stark. Alla rekommenderade oss att kastrera honom för att få bukt med problemet, även veterinärerna. Ingen upplyste oss om att andra problem kan uppstå och att aggressiviteten inte bara kunde bestå, utan rent av bli värre. Så vi trodde på veterinären och kastrerade honom och vi har nu en rottweiler som är ännu mer aggressiv än förut, och som dessutom kissar på sig när känslorna blir starka. När vi läste Lindholms artikel förstod vi att vi blivit förda bakom ljuset av en veterinär som antingen var okunnig om kastreringens sidoeffekter, eller som helt enkelt ville tjäna pengar på en operation.

 

Vi har en liten kille också. Evert är vår enda fralla-kille och vi kastrerade honom vid 6 månaders ålder. Innan han hann flytta till sin nya matte fick han en livslång sjukdom som innebär många veterinärbesök och dagliga mediciner. Ebbe avskyr fortfarande hanhundar och vi märkte att han började bli aggressiv mot Evert när den lille började bli könsmogen. Våra alternativ var att antingen avliva Evert, eller kastrera honom. Valet var självklart, han är en underbar kille. Nu har vi en treårig hanhund som ser ut som en tik. Han är osäker med andra hundar, utom familjens hundar, och är därför aggressiv när vi träffar andra hundar, även utflyttade valpar som han sett växa upp, och sina egna utflyttade syskon. Med Evert har vi sluppit urineringsproblemen och Ebbe accepterar honom som en del av flocken.

 

Men hade vi fått välja om igen, hade vi inte kastrerat någon av våra hundar. En kastration är trots allt en amputation, och man amputerar inte friska kroppsdelar.

 

Källa:

Åsa Lindholm (2010) "Kastration - universalmetoden för hälsa och välbefinnande?" Hundsport special nr 12, 2010 och referenser i denna artikel.

 

 

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse