Om oss

Pipistrellens Kennel

-Fransk bulldogg-

Varför Pipistrellens Kennel

 

Namnet kan kanske tyckas lite märkligt. Men Pipistreller är ett släkte fladdermöss, varav två arter finns i Sverige (Pipistrellus pipistrellus och Pipistrellus pygmaeus). Eftersom de ser ut lite grann som fladdermöss med sina stora öron, och Pippi heter just Pippi, så tyckte vi att det stämde väldigt bra.

 

 

 

Om oss

 

Bitte:

"Jag är en person som älskar hundar och fick min första vid 16 års ålder. Då kom min underbara Fonzie in i mitt liv, en svart och vacker labrador. Jag och Fonzie fick nästan 14 fina år tillsammans och sorgen var obeskrivnlig när han gick bort. En ny hund var otänkbart pga att man vet vad som händer efter 10-15 år - trodde inte att jag skulle klara en sådan fruktansvärd förlust igen. Men - en gång med hund, alltid med hund. Jag åkte och "tittade" på valpar och kom hem med Ayla, en rottweiler/schäferblandning som jag fick njuta av i nästan tio år innan hon var tvungen att lämna mig pga leukemi. Jag var otröstlig - igen. Men trots att det gör så ont, så är det värt allting - att få ha en så fantastisk relation med en hund. Det finns ingen vänskap som slår den som man har med sin hund...

 

Så då blev vi med Ebbe, en rottweilerkille, och honom har vi nog fått för våra synder. Han är en ganska bråkig och utmanande hane, men har sidor som är så mjuka och vänliga att ci kallar honom "änglapojken" eller Dr Jekyll/Mr Hyde. Med mina förluster i minnet, tänkte jag att det är lika bra att ha två hundar och så kom Pippi in i vårt liv.

 

Pippi är en Fransk Bulldog. Hon är en kanontrevlig tjej och det bästa av allt är att hon är fri från de typiska rassjukomarna som Patella luxation och hjärtproblem. Hon andas fritt och obesvärat och är så otroligt levnadsglad. Och så har hon åstadkommit bedriften att på naturlig väg föda fram sju underbara valpar, som var och en är alldeles perfekt."

 

Anna:

"Under hela min uppväxt stod en hund överst på min önskelista vid jul och födelsedagar. Men eftersom jag är allergisk mot pälsdjur, blev det aldrig aktuellt, hur mycket jag än tjatade. När Bitte och jag träffades, visade det sig snabbt att hon hade en hund. En stor blandrastik (Schäfer- Rottweiler) som hette Ayla. Hon var då 3,5 år och Bittes ögonsten. Jag tänkte: "Det här går aldrig!" Men det gick! Vilken lycka att äntligen få en hund!

 

Jag fick 6 år med vår underbara Ayla. Sorgen var enorm när hon gick bort, men vår granne hade fått valpar och som tröst för oss båda föreslog jag att vi skulle gå och titta på hennes valpar. Men det vet man ju hur det blir med det. När vi gick därifrån hade vi tingat en av killarna, vår Ebbe.

 

När han blivit ett par år kom Bitte hem och tyckte att vi skulle skaffa en Fransk Bulldog. Nej, tyckte jag, plattnosade hundar var inte så fina. Men grannen hade skaffat en Frallavalp och jag gick ut på gården för att hälsa på henne. Efter en kvart var jag såld på rasen. Underbara, livliga, glada, härliga, robusta, tillgivna, en härlig ras helt enkelt. Sedan var det inget snack. När tillfälle yppade sig skaffade vi Pippi. Något jag aldrig ångrat. Vilken tjej! Och vilka fantastiska valpar hon fött! Pigga, friska, starka och gudomligt oemotståndliga. Valparna är som ett koncentrat av kärlek. De väcker varma, ljuvliga känslor inombords och leder till mersmak. Jag hoppas vi kan få valpar många år framöver, för de tillför livet sådan fantastisk livskvalitet."

 

 

 

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse