Valpdagboken 2011

Pipistrellens Kennel

-Fransk bulldogg-

 

Valpdagboken 2011

 

Fredag 27 maj

 

Det här blev sista kvällen med gänget. Den åtföljdes av missnöjda tjut från ett gäng valpar som tröttnat på valphagen och istället vill se världen. Världens goaste är redo för ett nytt liv.

 

Onsdag 25 maj

 

Nu lever de om i hagen. Frustrationen över att inte få komma ut i köket och springa runt precis när man vill, tar de ut på varandra. Eller också ställer man sig med tassarna på gallret och ylar, som Bombi Bitt. Buffalo Bill har också en ordentlig pipa. Betty Boop använder energin till att lista ut nya sätt att rymma. Big Bengt och Buffalo Bill slåss regelbundet. Det börjar bli dags att hävda rangordning, dvs dags att flytta hemifrån. Belinda Barthez är ibland lite för nyfiken för sitt bästa och Bella Biscuit är världens keligaste tjej. Kan nog tävla med både mamma och Plupp. Känns härligt att de har utvecklats så fantastiskt fint. Och fruktansvärt att de snart ska flytta. Hur ska vi kunna leva utan dem?

 

Tisdag 24 maj

 

Nya äventyr i valphagen. I fredags var jag och hundarna ute på en promenad i skogen. Sedan gick Pippi med mig in i fågelhuset för att smaka på fåglarnas pellets (läs rensa golvet från rester). Tydligen hade hon ätit något olämpligt i skogen, för när vi kom in så kräktes hon i valphagen. Valparna trodde naturligtvis att mamma delade med sig av något smaskens. Följden blev att de ivrigt åt det hon kräkts upp. Innan jag såg vad de gjorde, hade tre valpar lyckats provsmaka delikatesserna... Följden blev en kraftig diarré som började under söndagnatten. Två av valparna blev riktigt dåliga i magen, medan den tredje bara fick en släng av problemen. På måndagsmorgonen ringde vi veterinären, eftersom vi var oroliga för att valparna skulle torka ut, när avföringen var så lös. De tyckte inte att det fanns någon orsak till oro, eftersom valparna inte var allmänpåverkade. De rekommenderade oss ett receptfritt preparat för att återställa tarmfloran. Nu har de fått tre av sex doser och de leker vildare än någonsin. "Utgifterna" blir allt bättre och oron är över för denna gång. Pust!!

 

Lördag 21 maj - 7 veckor

 

 

Betty Boop kunde vinna SM i tåbitning

 

Valparnana har nu blivit sju veckor. Allihop har utvecklats till riktiga personligheter. Big Bengt och Bombi Bitt är i ständiga slagsmål och Plupp verkar ha bestämt sig för att Big Bengt är den bästa lekkamraten. Annars har Big Bengt en tendens att ta saker med ro. Betty Boop kan döpas om till Houdini, då hon alltid är först med att rymma ur alla konstruktioner, och inte skäms hon heller. Tuff och kavat som den värsta Pippi Långstrump. Belinda Barthez och Bella Biscuit är riktiga kelgrisar som alltid gosar in sig i famnen när man tar upp dem. Bella är den största av tjejerna, en riktig biff. Belinda är däremot ganska späd, men lika pigg på bråk som de andra valparna. Bombi Bitt är med överallt där det händer något, nyfiken som bara den. Buffalo Bill är klassens clown, alltid glad och positiv. Allihop är mycket tillgivna och sätter man sig på golvet så kommer alla springande och ska klättra i famnen (och tugga hål på oss överallt, tårna verkar vara en speciell delikatess). Sammanfattningsvis kan man säga att allihop är helt perfekta. Fast vi kan ju vara lite partiska förstås...

 

Fredag 20 maj

 

 

Slagsmål är ett populärt nöje

 

Nuförtiden är det nästan omöjligt att fotografera valparna. Vi har förstås en digitalkamera och alla som använt en sån någon gång vet att foto inte tas när man trycker på avtryckaren, utan en liten stund senare. Dvs när valpen sprungit ur bild. Vet inte hur många bilder jag har kastat där man ser en svansstump, ett halvt öra eller en alldeles för stor nos.

 

Torsdag 19 maj

 

Valparnas favoritaktivitet är att springa omkring på vårt stora köksgolv. Själv har jag aldrig tyckt att det är särskilt märkvärdigt, men allt är väl relativt, antar jag. När man springer runt så är det tydligen viktigt att man kissar åtminstone en gång, helst på mattan (har aldrig provat det själv, men valparna är väldigt övertygande). För att undvika olyckor brukar vi ta bort den stora kudden som ligger i bädden, eftersom det är ett special favorit område. Att undersöka de stora hundarnas matskålar är också mycket spännande. Men bäst av allt är ändå att bita på människornas tår. De skriker så roligt då...

 

Onsdag 18 maj

 

Dagen D närmar sig. Den dag som valparna ska lämna oss för nya hem. Var och en har blivit oss så kär. Var och en har en underbar personlighet. Fast mest är det krig och bråk, skrik och tjut. Det är lika underbart, det. Fast kanske inte halv sex på morgonen, när man har en hel halvtimme kvar att sova innan klockan ringer. Man kan säga att livet med valpar är väldigt speciellt. Hela världen snurrar runt dem och deras välmående. I gengäld får vi så mycket kärlek att vi nästan drunknar. Upplevelsen kan varmt rekommenderas!

 

Måndag 16 maj

 

Idag har det hänt, det där som man önskar inte ska hända. Valphagen är uppbyggd av kompostgaller och för att Pippi ska kunna ta sig in men valparna inte ska kunna ta sig ut, så har vi klippt sönder ett kompostgaller så att Pippi ska kunna hoppa över. På både in- och utsidan finns pallar för att underlätta för Pippi. För tre dagar sedan lyckades den första ta sig upp på pallen. Mäkta stolt satt hon där, Betty Boop, och tittade ner på sina tjutande, avundssjuka syskon. Idag såg jag att Betty Boop och Buffalo Bill tog i allt vad de kunde för att ta sig över gallret. Under tiden tjöt de som ångvisslor. Jag tänkte "nu är det bara fråga om dagar tills den första rymmer. Undrar vem det blir?" Men jag misstog mig, det var bara en fråga om minuter. Helt plötsligt fick Betty tag med baktassarna och lyckades vräka sig över på andra sidan. Där möttes hon av mycket uppmärksamhet från både storasyrran och mamma. Kvarvarande valpar höll på att gå åt av avundssjuka. De tjöt som mistlurar och stirrade på den stolta lilla tävan på andra sidan. Nu blev det ett nytt problem att lösa. Men det ordnade sig förra gången, så det ordnar sig nog nu också :-)

 

Fredag 13 maj

 

 

Monster-Belinda

 

Utan att överdriva kan man säga att Belinda Barthez har hämtat sig helt från sina äventyr. Hon är en av de busigaste och kaxigaste av valparna och tvekar inte att ge sig in i en fajt. Samtidigt har hon alltid god aptit. Under fem dagar åt hon pencillin för säkerhets skull, men i onsdags var sista dagen och vi har nu tillbringat två dagar med att vakta på henne, så att det inte blir något bakslag. Men hon är pigg som en mört. Det har blivit nästan omöjligt att ta kort på de små liven, utom när de sover eller äter. De är i ständig rörelse och deras galoppskutt över köksgolvet kniper i hjärteroten. Hade nästan glömt hur underbart söta de är när de kommer till den här storleken.

 

Torsdag 12 maj

 

 

 

När jag kom hem från jobbet idag stod Buffalo Bill i ett hörn och skrek högljutt. Jag lyfte upp honom som jag brukar, för det brukar handla om akut brist på goss för hans del. Då brukar han tysna och njuta av att vara nära. Idag hjälpte det inte alls. Så jag satte ner honom på golvet utanför hagen. Genast började han utforska sina omgivningar och vifta på sin lilla svans. Så gick han med till köket när de stora skulle få mat. Det var mycket intressant att utforska köksgolvet. När jag ställde ner maten gick han fram till Plupps matskål och jag häpnade när hon morrade åt den lille. Plupp som är så generös och snäll ville plötsligt inte dela med sig av sin mat till valpen. Men jag plockade några bitar kött ur matskålen och gav honom under avundssjukt överinseende av Plupp. Han tyckte det var delikat och ville bara ha mer.

 

Onsdag 11 maj

 

 

 

Undrens tid är ännu inte förbi! Nu har Pippi uppfostrat sina valpar för första gången. Nu har hon tröttnat på att de behandlar hennes spenar som leksaker. Så fort hon är inne i hagen ska de snutta och jag kan tänka mig att det inte är så bekvämt nu när de har så många små och vassa tänder i sina små munnar. Plupp blev mycket överraskad över att mamma tog i med hårdhandskarna (läs morrade och tryckte ner den lilla valpen) och gick fram till henne och strök med tassen över skuldran, som för att säga "Men mamma, du får inte vara så hårdhänt!". Juvren har dragit ihop sig väldigt bra trots att hon ger dem di fler gånger per dag. Fast det blir inte så mycket varje gång.

 

Söndag 8 maj

 

 

 

Pippi är ju en fantastisk mamma i alla avseenden utom ett. Hon uppfostrar inte sina barn. Iallafall inte förra kullen. Det sägs att en del första-gångs-mammor inte uppfostrar sina barn, men när de känner sig varma i kläderna med nästa kull, så vet de bättre och valparna får de åthutningar de behöver. Det är verkligen mycket spännande att följa valparna den här gången, för att se om Pippi kommer att uppfostra dem den här gången. Men icke. Valparna skriker i högan sky när de biter varandra och Pippi borde rycka in och tala om var skåpet ska stå, men hon ligger bar still och tittar på sina små telningar. Som om hon tycker att de är perfekta precis som de är. Vi är benägna att hålla med!

 

Lördag 7 maj - 5 veckor

 

 

 

Idag är det varmt och skönt. Rena sommaren. Kanske dags att ta ut valparna i gräset en stund? Sagt och gjort. Under fem minuter busade de runt. Ingen av valparna var rädda eller oroliga. Det handlade bara om att leka. Ebbe lockades ut av de små och han fick chansen att kolla in dem lite grann. Det måste ha varit sömnpiller i luften för valparna somnade direkt när de kom in igen och sen låg de sovande i flera timmar. Vilka sötnosar!

 

Fredag 6 maj

 

 

 

Det har varit ett par dramatiska dagar. Igår morse upptäckte Bitte att en av valparna, Belinda Barthez, hade kräkts upp den mat hon nyligen glatt satt i sig. Dessutom hostade hon och verkade allvarligt allmänpåverkad. Vid kontroll visade sig att hon hade feber dessutom. Vi ringde till veterinären och åkte in till Västra Djursjukhuset i Frölunda (världens bästa djursjukhus!) i ilfart. Jag är kanske inte så positivt lagd som jag borde vara, för jag tänkte "bara 4,5 veckor... hon har inte en chans!" Bitte åkte in med henne och de röntgade och tog blodprov, satte dropp med antibiotika och vätska och la henne i värme. Och lilla Belinda bara sov och sov. För säkerhets skull ville veterinären att hon skulle stanna över natten så Bitte åkte hem och vi tillbringade kvällen i oro. Vid tiotiden ringde veterinären och meddelade att han var försiktigt positiv, men hon var ju väldigt ung... De lovade ringa om något hände. Telefonen låg på sängbordet hela natten och när frukosten passerat utan samtal började jag känna hopp. De hade lovat att höra av sig innan lunch, så jag tänkte att "inga nyheter är goda nyheter" och fortsatte att hoppas. Vid elva ringde veterinären och meddelade att hon var mycket bättre. När Bitte kom för att hämta henne hade hon charmat hela personalen och de ville nästan inte släppa iväg henne :-) Hon busade och bet som vanligt, ville ha sin mat och ännu mer. Troligen hade hon satt mat i halsen och fått början till lunginflammation. Men eftersom behandling sattes in så fort hann den inte utvecklas. Herregud en sån lättnad! Pippi hade saknat sin valp väldigt mycket, och försökte tränga sin in i transportlådan för att välkomna henne tillbaka. Alla valparna luktade över henne noggrant och Pippi slickade och slickade för att hon skulle bli av med den konstiga lukten. Själv sprang lilla madamen runt, runt den nya korgen och slogs och morrade med alla syskonen. Hon är nästan piggare än innan. Vi försöker pusta ut och håller tummarna för att inget mer ska hända.

 

Torsdag 5 maj

 

 

 

Vi pratade med en annan uppfödare om problemet med att hålla rent i bädden när alla bara envisas med att kissa i den. Hon föreslog att vi skulle ha en mindre sovplats, eftersom valpar tenderar att backa bort från sovplatsen när de ska göra ifrån sig. Sagt och gjort, vi köpte en praktisk plastbädd som man kan skölja av vid behov. Om det fungerar vet jag inte precis. De verkar lika glada åt att kissa i den nya bädden som i den gamla. Nåja, man kan iallafall försöka. Nu återstår tvättmaskinen.

 

Onsdag 4 maj

 

 

Tack Anders och Ann-Sofie för de fina bilderna av er valp, Bombi Bitt.

 

Jag har upprepade gånger försökt ge valparna ett litet tuggben som de kan leka med. Det skulle ju inte bli mycket tuggande med de små dvärgtänderna, men de skulle kunna ta in det i munnen och undersöka det iallafall. Varje gång får jag tji. Storasyster kan inte unna sina småsyskon något så värdesfullt som ett skinnben. Varje gång jag lägger in ett ben tar det enstaka minuter och så står Plupp bakom mig med lyckligt tillbakastrukna öron och benet på tvären i munnen. Hon har samma min som någon som upptäckt en skatt. Häromdagen tänke jag försöka en ny strategi. Alla hundarna fick var sitt ben samtidigt som valparna fick sitt. Kanske kunde hon vara generös mot valparna om hon själv fick ett? Efter fem minuter stod Plupp intill mig, lyckligare än någonsin. Nu hade hon två ben på tvären i munnen. Snacka om ogin! Tills vidare får valparna vara tuggbens-lösa!

 

Tisdag 3 maj

 

I helgen avmaskade vi valparna för andra gången. Det innebär att man trycker ut en sträng gulgrön pasta längs pekfingret. Den här gången var de ju avsevärt tyngre och strängen avsevärt längre. Sedan öppnar man munnen på valpen och försöker kleta av pastan i gommen med hjälp av de minimala framtänderna. På förpackningen hävdas att pastan är välsmakande. Det tyckte iallafall inte våra valpar. De spottade och fräste så gott de kunde. Några tyckte att det smakade riktigt vidrigt. De fick genomgå processen två gånger, eftersom de faktiskt lyckades peta ut hälften med tungan. Som kompensation fick de omedelbart äta uppblött torrfoder, den nya delikatessen. Tur att de inte är långsinta!

 

Måndag 2 maj

 

Valparna har förvandlats till kiss och bajs-maskiner! Något måste göras! Dessutom väljer de oftast att kissa i i bädden, istället för på tidningarna som vi så behjälpligt lagt ut på golvet. Sex timmar efter byte av filt luktar det kiss i hela rummet! Men vi har fått ett råd från en annan uppfödare.. Fortsättning följer...

 

Söndag 1 maj

 

 

 

Idag har vi tagit en tur utanför valphagen. Det var mycket spännande. Särskilt intressant var det med skorna. De luktade tydligen väldigt attraktivt... De flesta valpar stod med huvudena ner i skorna och kollade läget. Ebbe dök upp och undersökte besöket i hallen. Han verkade förtjust i de små. Men myllrar de runt tassarna, då blir det för mycket. Då får man rädda sig upp i en möbel.

 

Lördag 30 april - 4 veckor gamla

 

 

 

Idag har valparna provat en ny "maträtt". Om man blandar filmjölk med grädde och äggula och låter det bli rumstempererat så blir det omåttligt populärt. Magarna spände stint när de somnade, renslickade av en ivrig mamma. Pippi inte bara gör rent sina valpar, hon får sig dessutom en slurk på köpet.

 

Torsdag 28 april

 

 

Big Bengt

 

Big Bengt är vår största valp. Han håller på att utveckla en mycket stor hudkostym, bara veck överallt. Buffalo Bill är fortfarande rädd för att stiga nerför de 5 centimetrarna till tidningarna. Han står kvar i bädden och skriker när de andra har satt igång och äta sin mat. Han är ofattbart söt och frustrerad. Bella Biscuit är den av tjejerna som är allra mest framåt just nu. En riktigt nyfiken liten tjej.

 

Onsdag 27 april

 

Nu har valparna riktigt kommit igång med att leka. Vi kom dessutom på Bombi Bitt med att galoppera ett litet stycke. Vi har introducerat den nya valpbaren. En rund konstruktion där vi serverar maten. Ett par av dem valde att bada i den också. Som tur är har de världens bästa städerska till mamma. Storasyster intresserar sig för att tvätta dem. Plupp är mycket intresseraed och väldigt snäll. Leker försiktigt med dem. Hon är mycket ömsint.

 

Måndag 25 april

 

 

Nytt hem

 

Igår kväll flyttade valparna från den lilla hagen i sovrummet till den större i hallen. De fick med sig själva hagen, som vi ställde innanför kompostgallret. Under natten var det en och annan som "trillade ur" sovhagen (dvs 5 cm ner till tidningarna på golvet). Då blev det skrik och tandagnisslan, men när man väl lyft tillbaka dem på bädden lugnade de sig. Idag har de lärt sig hur man stiger i och ur, även om det kan verka otäckt högt ibland :-) Idag har de också provat på vanlig mat för första gången. Vi lät torrfoder för småvalpar svälla i vatten och de var genast med på galoppen. Det blev mycket populärt. Samtidigt vågade sig två av valparna på att smaka på vattnet i vattenskålen för första gången. Efter så många första-gångs-upplevelser sover de nu sött i hagen. Herregud, vad de är underbara!

 

Söndag 24 april

 

Nu har vi namnsatt valparna:

Skäcken heter numera Pipistrellens Buffalo Bill

Pricken heter nu Pipistrellens Betty Boop

Lillbarten kallar vi för Pipistrellens Belinda Barthez

4an går under namnet Pipistrellens Big Bengt

5an heter Pipistrellens Bombi Bitt

och lilla 6an har vi döpt till Pipistrellens Bella Biscuit

 

Lördag 23 april - valparna är 3 veckor

 

Nu när de har börjat leka har de också börjat morra på varandra. Ja, på oss också ibland faktiskt. Det låter ungefär som en mycket liten symaskin. Morret verkar inte ha någon effekt på föremålet för morrarens indignation, och för det mesta kan vi inte alls se någon orsak till morret. Men det kanske hör till.

 

Man märker nu att valparna hör och ser mer än förut. Om man kommer in och pratar med dem kommer ge gående (på förhållandevis stadiga ben) och vill få uppmärksamhet, allihop. Fantastiskt att de är sociala redan nu.

 

Vi har börjat fundera på namn på valparna. Hittills har vi bara använt arbetsnamnen och vi har bestämt att det blir en kull på B.

 

Fredag 22 april

 

 

 

Idag är valparna 20 dagar gamla och mycket hungriga. Vi beslutade oss för att prova rå nötfärs. Herregud, vad det blev populärt! De hängde på kanten, skrek och bökade i sin kamp om de små köttbullarna. Men det var tydligen ganska jobbigt också, för efteråt somnade de på rygg. Paltkoma!

 

De har blivit riktigt stadiga på benen nu också. Ser nästan ut som riktiga hundar. De orkar hålla sig vakna ca 10 minuter efter att de ätit, men sedan kommer John Blund. Små gryn av hörntänder har börjat sticka ut. Än så länge lider inte Pippi av dem, men snart... Det kommer att bli jobbigt med de små sylvassa gaddarna när de ska dia. Men hon kommer stoiskt att stå ut. Det är sån hon är. Världens bästa mamma!

 

Onsdag 20 april

 

 

Flickor!

 

Utvecklingen går rasande fort. Man missar så mycket när man är på jobbet. Utan framtänder är det inte lätt att bita s yskonen, men de gör ett tappert försök. Mammas öron är också ganska spännande. Nu har de verkligen börjat upptäcka världen. Man märker att de kan se varandra och rörelser omkring dem. De är ofta vrålhungriga, men det är snart dags att börja äta riktig mat. Köttfärs kommer att stå överst på menyn, samt en blandning av filmjölk, grädde och äggula. Mums!

 

Tisdag 19 april

 

Idag har valparna hälsat på Plupp. Valparna sökte sig självmant till kanten av hagen och såg ut att fundera på vad som fanns på utsidan. Pippi var någon annanstans så Plupp vågade sig närmare och fick sniffa lite på de små. Hon var lika nyfiken som de små var. 4an har visat sig vara gängets gnällmåns. Vi hade en sån förra året också. Stor och missnöjd och jättesöt. 6an visar tecken på att bli årets Piaf. Dvs kaxig, kavat och rymningsbenägen. Hon stod stadigt på sina små ben idag och hon verkar ha kommit långt i utvecklingen av motoriken.

 

Måndag 18 april

 

Idag har vi hittat tänder längst bak i en av munnarna. En av valparna fick för sig att mitt finger var en spene och tog i för kung och fosterland. Då kände jag små gryn längst bak i munnen. De kan också sitta nu. Inte så elegant precis, mer likt någon som med nöd och näppe kan hålla sig uppe.

 

Söndag 17 april

 

 

4an nära paltkoma

 

Idag var det dags för kloklippning igen. De har verkligen imponerande röstresurser. De skrek så man nästan blev döv. Pippi tyckte det var förjäkligt varför hon genast satte ut i trädgården och grävde intensivt efter en ny lya. Denna gång under snickarboden. I ett sånt hushåll kan man ju inte ha sina valpar! Valparn glömde alltihop så fort det var över och ägnade sig istället åt mer mat.

 

Det är lustigt med Pippi för hon tycker att städningen av valphagen är nummer ett på listan. Matning kommer först på andra plats. Om hon ligger lugnt och stilla och matar dem, och plötsligt känner lukten av någon ur andra änden, då reser hon sig omedelbart och sliter spenarna ur munnen på sina valpar för att genast åtgärda själva utgången.

 

 

Lördag 16 april - 2 veckor

 

Redan två veckor! Hittills har valparna tillbringat sin tid med att äta och sova och inget mer. De somnar med spenen i munnen och sover tills Pippi kommer tillbaka och väcker dem. Då är det dags att äta igen. Men idag har vi sett tecken på att de håller sig vakna några minuter efter att de ätit färdigt, eller i samband med att hon städar dem. Trots sin brist på stabilitet försöker de interagera med varandra. De har haft sina ögon öppna i en vecka, men vi har inte upplevt att de egentligen har sett något, möjligen ljus och mörker. Men nu verkar de faktiskt inse att det finns en omvärld utanför dofterna och känseln. Det är underbart att se dem utvecklas, och de föds perfekta, men blir bara mer fantastiska för varje dag som går.

 

Idag har vi också avmaskat dem för första gången. Det var inte populärt. Allihop försökte intensivt spotta ut kletet, men vi gjorde vårt bästa för att hålla det inne i munnen. De fick skölja ner smaken med mammas mjölk.

 

Torsdag 14 april

 

 

 

Idag har två av valparna försökt leka med varandra. Men det är ju inte så lätt när man har en gångstil som påminner om en blandning av en vandrande pinne och en kamelont. Inte så stadigt alltså. Pippi vill följa med på de längre promenaderna nuförtiden. Men hon har förfärligt bråttom på hemvägen. Då får man nästan springa för att hinna med. Valparna växer med blixtens hastighet. Nu kan alla gå, om än ostadigt. Men de lyfter iallafall sin lilla kropp från underlaget.

 

Onsdag 13 april

 

Pippi har bestämt sig för att valphagen inte längre är god nog åt hennes valpar. Istället överväger hon att flytta dem till den nya lyan, en grop under hönshuset. Alternativet är att flytta valparna till en jordhåla under altanen. Hon har inget vidare omdöme, varför vi varje gång övertalar henne att valphagen nog ändå är bäst ändå. Hon resignerar. Idag har vi avmaskat Pippi men väntar tills valparna är två veckor gamla (på lördag) med att avmaskad de små.

 

Måndag 11 april

 

 

Pricken och Lillbarthen

 

Igår kväll upptäckte vi att våra två tigrerade tjejer (Lillbarthen och 6an) lyckades, på mycket vingliga ben, faktiskt lyfta upp magen från golvet och ta några osäkra steg. Gud, vad fort de växer! Vi har också försökt ta närbilder på valparna, med mycket klent resultat. Fotograf lär jag aldrig bli!

 

Söndag 10 april

 

Idag har vi klippt klorna för första gången. De har utvecklats till riktiga hullingar och fastnar lätt i underlaget. För att inte tala om när de river och krafsar på sin mammas mage. Det blev stort ståhej och gråt och tandagnisslan och Pippi gillade det inte alls. Men hon accepterade det, precis som hon accepterar allt vi gör med hennes valpar. Hon är så snäll. Plupp fick ilskna blickar när hon kom för att titta efter vad det var för väsen i köket. Vi hoppas att hon snart ska få vara med lite mer med valparna, för hon är väldigt nyfiken.

 

 

Lördag 9 april - 1 vecka

 

 

 

Idag har småttingarna öppnat ögonen! Små springor med en blå hinna innanför. Förmodligen ser de inte mycket mer än ljus och mörker än så länge, men det är ju en bra start! De är verkligen starka nu. När man lyfter dem så vrider och vänder de sig så att man får se upp så att man inte tappar dem. De är så rena och fina och luktar ljuvligt. Pippi gör ett fantastiskt jobb!

 

Fredag 8 april

 

 

 

Idag provade Pricken att dricka mjölk stående i brygga. De kan verkligen inta vilken position som helst och ändå svälja utan problem. Kampen om de bästa spenarna har hårdnat. De största plöjer fram som bulldozers men det är inte alltid de går segrande ur striden. Alla går upp fint i vikt så vi låter de hållas.

 

 

Torsdag 7 april

 

Idag har den största valpen nått 500 g. Otroligt vad de växer fort. De kravlar också runt i hagen mycket snabbare nu än de gjorde för ett par dagar sedan. Ändå är de bara 5 dagar gamla. Pippi har börjat lämna valparna i perioder och hennes aptit har kommit igång ordentligt. Köttfärs, leverpastej och blodpudding är favoriterna.

 

 

Tisdag 5 april

 

Hittills har Pippi tillbringat all sin tid hos valparna. Hon har tagit igen sig och sovit samtidigt som hon matat valparna. Men idag har hon börjat gå ifrån gänget en stund. Vi har en värmelampa på 26 grader så de fryser inte. Hennes aptit har också börjat ta sig och hon kan häva i sig mängder på kort tid. Man börjar kunna urskilja vilka av valparna som är konkurrensproffs vid spenarna, och vilka som verkar lite mer valhänta. Dem får man lägga till spenarna lite oftare. Men alla suger duktigt och girigt och de är så söta när de bakar på mamma och drar energiskt i spenarna.

 

 

Söndag 3 april

 

Idag har det lugnat sig lite i hagen. Igår var det mycket pip men idag är det lugnare. Troligen har mjölken kommit igång ordentligt nu och Pippi har vant sig vid sin roll som mamma. Vi har en värmelampa som håller 26 grader på fällen hos valparna. Pippi tycker att det är väl varmt, men hon står gärna ut för de smås skull. Hon tycker att Ebbe och Plupp mest är ivägen och Plupp kan inte förstå hur mamma tycker att hon, Plupp, är centrum i världen ena dagen och så nästa så är det inte så längre. Tufft för henne att vänja sig vid att inte vara nummer ett längre. Dags för vår lilla att växa upp, alltså!

 

Lördag 2 april 2011

 

Det kunde ha varit en vanlig lördag, men icke. Det var dag 63 och punktlig som hon är föddes valparna på rätt dag :-). 6 underbara små valpar kämpar nu om spenarna under högljutt krångel. De är fasta och starka i kroppen och talar tydligt om när Pippis spenar inte ger tillräckligt med mjölk, eller när ett syskon puttar undan från spenen. De visar redan prov på starka viljor och de är ljuvligt mjuka och lena och de luktar så gott! Det blev 3 flickor och 3 pojkar. Mammas kille är skäck och pappas tjej är lika vackert, ljust tigrerad som sin pappa. En tjej är nästan helt svart, och har en vit triangel på nacken. Urgulligt! Två pojkar och en flicka är mörka med olika grader av tigrering. Det ska bli så härligt att följa deras utveckling!

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright 2010 Pipistrellens Kennel

 

 

 

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse