Valpdagboken 2012

Pipistrellens Kennel

-Fransk bulldogg-

 

Valpdagboken 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här presenterar vi Plupp och valparnas vardag och utveckling

 

 

28 juli

 

Alla valparna har flyttat och det känns tomt och tyst. Men vi har ju behållt Clara och hon håller oss alerta. Hon undersöker allt, biter i allt och vill vara med överallt. Hon har god aptit än så länge, precis som sin mormor men tvärtom mot sin mamma. Vi hoppas att hon ska fortsätta med det, för det är ju så mycket lättare med en hund som vill äta än en som man måste truga :-)

 

Vi har fått rapporter från nästan alla våra valpar som flyttat i dagarna och det mesta verkar ha gått bra. Valparna verkar trygga och nöjda med sina nya hem. Clara är också väldigt nöjd med att slippa ur hagen. Hela huset är nu hennes hage och hon leker dagarna i ända med sin familj. Ebbe, rottweilern, är begränsat road av hennes närmanden, men han morrar och hon kryper, så kommunikationen fungerar utmärkt.

 

Med den här rapporten avslutar vi årets valpdagbok. Följ oss gärna på Facebook, där jag hoppas att våra valpägare också vill bidra med bilder och berättelser! Tack för i år!

 

25 juli, valparna är 8 veckor

 

Nu börjar äventyret för valparna. Och de är så redo de kan bli. Ylanden och tjut från hagen demonstrerar tydligt hur missnöjda de är med situationen. Och vem kan motstå de där bedjande ögonen, när de tigger och ber om att få något kul att göra? De senaste veckorna har de varit utomhus flera gånger per dag och de älskar det lika mycket som vi och Plupp. Förhoppningsvis har utevistelsen stärkt deras immunförsvar och deras små kroppar, för de springer överallt, precis som sin mamma. Att äta jord och gräs och bita på pinnar vänjer dem vid det riktiga livet utanför hagen.

 

Plupp har som sagt stängt butiken, istället har hon börjat göra upplägg. Då kräks hon upp sin mat till valparna och de är extremt ivriga att få äta. Tyvärr har hon ju ätit mycket annat än valparnas mat, så oftast har vi fått stoppa dem från att äta hennes upplägg. Det är tråkigt för det är ju ett naturligt beteende. Det är dock inte så naturligt för valparna att äta katt- och hästbajs :-)

 

Vi har tagit ut leksaker till hagen, men de får inte stanna länge, för hur mån mormor och mamma än är om sina telningar, så är de ganska själviska när det kommer till leksaker. De stjäl tveklöst roliga leksaker från småttingarna. Så går det när man har två barnsliga vuxna bland en hop barnsliga valpar :-)

 

24 juli

 

Det är hett idag och solen skiner. Hundarna håller sig i skuggan. Som tur är finns det alltid skugga någonstans i vår utehage. Valparna älskar hagen och Plupp blir så lycklig varje gång vi släpper ut de små. I innehagen är valparna bara jobbiga för henne. De vill komma åt spenarna och tänderna är väldigt vassa nu. Men när vi tar ut dem passar hon på att uppfostra dem lite. Det finns plats för henne att komma undan dem och hon leker gärna med både dem och mormor. Plupp har nämligen bestämt sig för att stänga butiken nu. Fram till sista veckan såg vi till att hon matade dem med mjölk ett par gånger varje dag, men den sista veckan har hon fått lov att bestämma själv. Då har hon valt att inte ge dem mjölk i någon utsträckning. Det har väl hänt att en valp råkat få sig en slurk då och då :-) Det syns tydligt på henne att valparna inte längre suger. Juvren har dragit ihop sig och hon har börjat röra sig som hon gjorde innan dräktigheten och digivningen. Hon hoppar och far och är världens smidigaste lilla bulldog. Hon är den underbaraste lilla fralla man kan tänka sig!

 

23 juli

 

 

Plupp har börjat säga till sina valpar. Äntligen lite uppfostran!

 

Idag har vi varit på valpbesiktning. Valparna tjöt i högan sky i bilen, förutom Clara som fick sitta i knät i brist på bur. Plupp följde med sina telningar på utflykten. Veterinären var mycket noggrann och vi är mycket nöjda med resultatet. Alla valparna tjöt av rädsla och smärta när det otäcka chipset sattes in i nacken med hjälp av en otrevligt grov nål. När valparna skrek darrade Plupp av oro. Ibörjan sprang alla omkring på golvet i undersökningsrummet och kissade och bajsade och bet på sladdar och veterinärens skosnören och allt annat som gick att få in i munnen. Innan den sista valpen var undersökt hade gänget somnat. Några hade frivilligt gått in i en bur och sov som små stockar. Andra hade lagt sig i högar på golvet, gärna i närheten av någons fötter. Den sista valpen att undersökas blev Caspar Clurig och det blev också han som fick åka i knät på hemvägen. Han sov tungt och sött på min arm. Utflykten var spännande men också tröttande. Vid hemkomst fick de ett skrovmål och sedan har de sovit igen.

 

22 juli

 

Valparna har blivit så stora och snart ska de flytta. Det kommer a!tt bli oändligt tomt. Vi har underbara sommardagar där valparna springer omkring på gräsmattan flera gånger om dagen och busar och bråkar och man bara sitter på altanen och finns till i solskenet. Härligt!

 

Igår sprang valparna fritt på köksgolvet en stund. Det var väldigt spännande och de bet och lekte med det mesta. Claes Climp kom på att mormors matskål var kul, så han tog ett bestämt tag i "örat" på skålen och drog iväg med den. Den killen har drivkraft!

 

Claes Climp hälsade på rottweilern Ebbe idag. Ebbe var inte riktigt lika intresserad av kontakten och morrade lite försiktigt som svar. Då gjorde Claes det som alla andra hundar än frallor brukar göra; viftade på svansen. Det har han efter sin mormor!

 

21 juli

 

Bitte går ofta in i valphagen och sätter sig på golvet med valparna. Det är mycket populärt, särskilt om hon har på sig ett par byxor med snöre eller dragkedja eller något annat oemotståndligt. Vida byxben går också bra, bara det går att bita på. Vi konstaterade häromdagen att alla valparna älskar att krypa upp i knät när hon sitter där. De turas om att gosa in sig en stund, innan det är dags att härja med gänget igen. De ljuvliga små kropparna har blivit förvånansvärt stora och tunga, och de är så mjuka och goa och väldoftande. Tur vi ska spara en :-)

 

20 juli

 

Idag förvandlades ute-vattenskålen till en pool när Carsten Clown bestämde sig för ett dopp! Han passade på att gräva lite också, ifall han skulle kunna ta sig igenom metallen :-)

 

Av någon anledning släpper ett av våra äppelträd äpplena långt innan de är färdiga. Kartarna ligger där under trädet och ser inbjudande ut. Världens bästa leksak tycker valparna eftersom de både kan bita i den och bära den med sig, dold i munnen. Det blir mindre konkurrens då. Men mamma tycker också att det är himla kul, men hon biter förstås sönder dem. Äppelkartbitar + valpmagar = ingen bra idé. Det gäller att vara alert i valphagen!

 

 

19 juli

 

 

Plupp med alla sina underbara valpar! Tack Madelene Jacobsson för dina

fantastiska bilder!

 

Madelene Jacobsson kom på besök till oss. Hon äger pappan till valparna, Van Damme (Callabalooz Eazy Rider). Hon var väldigt nyfiken på hur valparna hade blivit och blev helt charmad av hela skocken. Hon tog fantastiska bilder på hela kullen och individuella bilder finns nu på varje valps sida.

 

Som leksak satte vi in en liten kartong i valphagen. Vi tänkte att de kanske kunde tycka att det var intressant att bita i med sina alldeles nya små sylvassa tänder. Den har nu blivit favorit att sitta och ligga i. Ibland försöker två valpar få plats och det går inte alls, då kan det bli bråk. Det är överhuvudtaget mycket bråk i hagen nuförtiden. Gap och skrik av smärta och uttråkning. Nu längtar de till ett eget hem, där de kan få all uppmärksamhet själva.

 

18 juli, valparna är 7 veckor

 

 

Plupp vakar över sina små, eller snarare försöker hålla sig undan:-)

 

Ikväll försökte vi titta på tv. Valparna hade långtråkigt i hagen och bestämde sig för att utforska sina röster, med följd att sju valpar satt vid pallen och skällde på varandra. Oavbrutet. Allihop. Filmen var svensk och inte textad så det blev en utmaning att hänga med i handlingen.

 

I utehagen har vi en rabatt. Eller, det brukade vara en rabatt innan tupparna kom på att det bodde en massa maskar i jorden. Sedan kom valparna och upptäckte att man kunde springa runt stenen i mitten och jaga varandra. Då blev det en kapplöpningsbana (läs dike). Så idag, bestämde de sig för att bygga om den. Två av valparna började därför gräva runt stenen och när jag frågade vad som försiggick, tittade två jordiga små ansikten upp på mig. Herregud, vad de är underbara!

 

17 juli

 

Det verkar inte finnas någon ände på vilka upptåg den här kullen kan hitta på. Utehagen är nu favoritstället, men varför nöja sig med den när världen utanför verkar jättespännande? Clara Cooler tyckte att det var dags att utforska resten av världen och hon tänkte börja med världen under hönshuset. Därför letade hon reda på en hålighet som hon lyckades klämma sig in i och försvann under huset. Paniken var nära men Bitte använde sin barnsligaste röst och ropade på henne. Som tur var kom hon springande och gick rakt i fällan. Pust!

 

Nu är 13 av 14 öron resta för det mesta. Skäckarna var först med att resa öronen och de står nu stadigt. Det har varit värre med de tigrerade valparna. Carsten Clown var först med ett av sina öron. När båda kommit upp var det Clara Coolers tur. Caxe Cubic är sist och det är bara ena örat som står upp. Imorgon kanske båda står upp, åtminstone en stund...

 

16 juli

 

Cooper Companion hittade en ny leksak i hagen häromdagen. En snigel. Alla som har tagit i en sån vet ju att slemmet tar evigheter innan det försvinner. Så vi lät honom hållas. Vissa saker måste man lära sig själv. Men Cooper lät sig inte bekommas. Han slängde med den, petade på den med tassen och till slut tog han upp den i munnen och sprang stolt omkring med den. Undrar om det fortfarande är slemmigt i hans lilla mun...

 

Carsten Clown är en av våra mest nyfikna valpar. När alla andra leker med mamma och mormor, går han på egna äventyr, exemeplvis bort till tupparna. De är kul att skälla på. Han har också förmågan att fullständigt charma oss genom att sätta sig på hela rumpan och bara möta vår blick och se ut som om vi är de viktigaste i hela världen! Den blicken kommer vi att sakna! :-)

 

Alla valparna är lika ljuvliga. Vi älskar dem allihop!

 

15 juli

 

Caiser Cavat har ju rymt från hagen ett par gånger, genom ett hål som tupparna gjorde för ett tag sedan. När vi släppte ut valparna på förmiddagen idag, gick han raka vägen till hålet, som nuförtiden är igensatt med en sten, och försökte komma ut. Den lille busen mindes att man kunde smita den vägen!

 

Caxe Cubic gör verkligen skäl för sitt namn. Idag har han tykat mot sin mamma, morrat och inte velat ge sig när hon har försökt lägga honom på rygg och tala om att det minsann är hon som bestämmer! Han hoppar mot hennes näsa och möter utmanande hennes blick. Plupp verkar inte veta riktigt vad hon ska göra!

 

14 juli

 

Leksaker kan ju se ut på alla möjliga sätt. Valparnas roligaste leksaker just nu, är skor och byxben. De förvånansvärt skarpa små tänderna sliter och drar i skosnören och byxtyg med full energi. Det var Claes Climp och Cooper Companion som kom på denna eminenta leksak. Det har nu spridit sig till de andra. Fast när man är riktigt trött, kan man småbita på skosnörena samtidigt som man lägger sig och vilar mellan fötterna på innehavaren. Då blir det nästan som en liten snuttefilt :-)

 

Valparna får nu komma ut och springa i hagen varje dag (under förutsättning att det inte regnar). Den är ganska stor och rätt som det är har alla sprungit åt var sitt håll och man har ett fasligt schå att räkna in dem. Caiser Cavat har dessutom hittat ett ställe där man kan rymma ur hagen. Två gånger har vi fått hämta honom utanför stängslet.

 

Dde har nu kommit i ett sådant utvecklingsstadie att man kan ropa på dem med tunn och pipig röst och så kommer alla springande mot en. Det räcker att man ropar ett namn, vilket som helst, så kommer de springande. Det här stadiet håller i sig några veckor efter att de har flyttat och är bra att utnyttja för att lära valpen vad "kom" betyder, och att lära valpen dess namn.

 

13 juli

 

Det är verkligen intressant att se hur valparna utvecklas. Somliga är sena med vissa saker och andra är tidiga med andra. Caiser Cavat till exempel, han är så söt när han äter, för han suger fortfarande i sig maten om den är flytande. Alla andra lapar i sig filmjölken med ägg.

 

När vi tar ut valparna på gräsmattan så tar vi dem två och två och en av oss står kvar och vaktar utomhus. Det innebär att en av dem blir helt ensamma i hagen under en minut. Caxe Cubic, han tycker att det tar alldeles för lång tid och häromdagen satte han igång och ylade som en riktig varg. Hans personlighet stämmer verkligen med hans namn!

 

 

11 juli, valparna är 6 veckor

 

 

Tupparna intresserar sig för valparnas mat

 

Vi försöker hitta sätt att förströ valparna när de är i hagen. Några av leksakerna vi lagt dit är roliga, andra är helt ointressanta. I hallen visade de stort intresse för foppa-tofflorna, varför vi beslutade oss för att ge dem ett par i hagen. De blev mycket populära. De ger gott bitmotstånd och de går att bära runt på och en sådan leksak får många poäng i valparnas värld. Imorse, när vi röjde efter nattens härjningar, hittade vi en av skorna med en pöl i. Någon hade tyckt att leksaken också kunde fungera som potta!

 

Coopers blivande familj har överlämnat en gåva till valparna, två fina bollar. Valparna tyckte att bollarna var kul, men både mormor och mamma tyckte att de var jättekul! Genast började de förstöra de nya fina leksakerna. Även Ebbe var med på ett hörn och punkterade en boll. De är nästan roligare när de är punkterade, för då kan man få tag i dem och bära omkring på dem och skaka dem som ett byte :-)

 

 

Lek med Coopers nya boll.

 

10 juli

 

Idag har det varit regnigare och valparna har, istället för att springa runt på gräsmattan, sprungit runt och busat i vårt stora kök. Ingen av valparna tycker att det är otäckt att gå på köksgolvet, vilket den förra kullen tyckte. Istället springer de på sina små korta ben, i full karriär över golvet. Här och där blir det förstås en liten kisspöl som man får vara snabb att torka upp. Idag lyckades också en av valparna bajsa på den enda matta vi har sparat i köket. Tre mattor är borttagna och en enda har vi lämnat kvar. Såklart han var tvungen att bajsa på den. Efteråt undersökte rottweilern köket för att kolla vem som varit där. Han luktade äcklat på fläcken som visade att någon inte haft hyfs nog att göra ifrån sig ute. Det tyckte han var mycket ouppfostrat! Hundar är såna stora personligheter, varenda en!

 

9 juli

 

Idag har valparna lekt utomhus med sin mormor. Vi har försökt köpa fotbollar till hundarna eftersom de älskar dem så mycket, men det är stört omöjligt att få dem att överleva. Till och med Frallorna biter sönder dem inom fem minuter. Det låter ungefär som när en cykel får punktering, när de satt sina hörntänder i dem. Så nu har vi några punkterade fotbollar, som trots allt fortfarande är roliga. Man kan ju exempelvis sönderdela dem i mindre bitar, och så kan man ha dragkamp med dem. Hundarna är inte så knussliga, det går att leka med det mesta. Carsten Clown lyckades till exempel få loss ett maskrosblad, modell större, under en av dagens utevistelser. Stolt skuttade han iväg med det släpande efter sig, eftersom det var nästan lika långt som han själv. Tyvärr fick han inte den uppmärksamhet han hade hoppats på av de andra valparna. Det var bara mattarna som tyckte att han var fantastisk :-)

 

8 juli

 

Valparna börjar tycka att det är riktigt tråkigt i hagen. När de är vakna hänger de ständigt vid gallret som vetter mot köket och hoppas på att vi ska gå förbi så att de kan börja tjuta otåligt och försöka övertyga oss om att de borde få komma ut. Man kan ju inte ha dessa bitande kiss och bajsmaskiner ute ständigt. Någon gång måste man ju handla och städa och diska och tvätta och bädda och.... Men ofta lyckas dom övertyga oss om sitt eget underhållningsvärde. Idag till exempel. Det var uppehåll och varmt och vi tog ut dem på gräsmattan igen. Det är tydligen obegripligt roligt att utforska. Idag bestämde sig de flesta för att uppsöka husväggen med den rand av grus som utgör dräneringen. Ett gäng myror har byggt bo mellan stenarna, och de uppskattade inte alls valparnas framfart. Och valparna uppskattade inte alls att myrorna kröp över dem överallt. Vi fick rädda de små och tänkte att "nu har de väl lärt sig något!". Näppeligen! De var snart tillbaka bland myrorna och undrade vad det där var för några konstiga små kryp som stacks? Som vanligt somnade de sedan på stående fot och vi fick återbörda dem till hagen. Där sov de sedan djupt i flera timmar. Underbara, väldoftande, kraftiga små krabater. Vi älskar dem allihop!

 

6 juli

 

 

Vad trött man blir av att busa!

 

Valparna blir allt stadigare på benen. Vi har ställt en pall på vardera sidan om kompostgallret, för att underlätta för Pippi och Plupp att ta sig i och ur hagen. Av erfarenhet vet vi att någon valp kommer att bli först med att ta sig upp på pallen. Det är bara en tidsfråga. Idag lyckades först Clara Cooler och sedan Caxe Cubic ta sig upp på pallen. Malligt stod de och tittade ner på sina avundssjuka syskon!

 

Innan regnet började, tog vi ut valparna på gräsmattan igen. De älskar det. De busar med varandra, upptäcker gräset och vad som finns gömt i det och de kollar in trädstammarna på våra små äppelträd. I skogen bakom huset har vi häckande ormvråk varje år. Även i år har vi sett föräldrarna med ungar. En valp är en munsbit för vråkarna. Därför vågar vi aldrig lämna valparna ensamma på gräsmattan, trots att hagen är väl inhägnad. Idag såg vi en av vråkarna högt upp i skyn. Plötsligt ryttlade den alldeles ovanför hagen. Den stod alldeles stilla i luften och verkade utvärdera risken med att försöka ta en av våra små älsklingar. Ibland kanske vi är lite väl överbeskyddande med våra telningar, men idag kändes all vår försiktighet helt rätt.

 

4 juli, 5 veckor

 

 

Mormor, mamma och valparna leker i gröngräset

 

Idag är valparna 5 veckor gamla och får komma ut och leka i gröngräset. Mamma och mormor passar också på att leka. De har alltid lekt mycket med varandra och nu har de återupptagit gamla vanor efter att Plupp har varit mest engagerad i valparna. Valparna uppskattade utflykten väldigt mycket och skuttade runt och hade kul. Det blev också tid för en liten picnic i gröngräset och sedan åkte ögonen igen och det var dags att sova. Caspar Clurig har nästan rest sina öron. För det mesta står de på trekvart. Några av de andra kan ha rest det ena örat ibland, men de flesta har fortfarande hängande öron.

 

3 juli

 

 

Mormor är tillbaka!

 

Nu händer det grejor i hagen. Mormor är tillbaka och det första hon gjorde var förstås att rusa in i hagen och göra rent hus. Herregud, allt är skinande rent! Korvarna hinner inte ens ur rumpan på valparna innan hon är där och slurpar i sig. Hon är inte som någon annan! :-) Eftersom Plupp känner sig mer tveksam till att gå in i hagen nuförtiden (valparna har sylvassa små gaddar som bara längtar efter att greppa tag om en spene), verkar hon nästan tacksam för att Pippi håller valparna så rena och fina. Men med mormors ankomst blev det också svårt att ha kvar valphagen i sitt orginalskick. Istället har vi tagit bort trä-konstruktionen och ställt dit en stor plast korg med en fäll i botten. Under tiden som denna städning pågick fick valparna springa lösa i hallen och köket. Fast det blev mest hallen, eftersom köksgolvet verkade upplevas som något konstigt. Några vågade sig dock ut, Caxe cubic var först förstås, tuffast som vanligt. Cooper Companion var först med att hitta in i badrummet och undersökte nyfiket porslinet. Caspar Clurig tog tillfället i akt att galoppera runt. Han verkar vara lik sin mor, som normalt sett (när juvret inte är stort som en upp-och-nedvänd luftballong) galopperar överallt. Clara Cooler passade på att undersöka skorna, men somnade mitt i äventyret. Claes Climp hittade mormors korg och somnade sött på kudden. De är helt fantastiska!

 

2 juli

 

 

Brorsan, jag sover här hos dig!

 

Dammsugning är sällan populärt hos hundarna. Pippi och Ebbe blir mycket illa berörda medan Plupp inte bryr sig, utan ligger kvar i soffan och följer munstycket med blicken. När vi dammsög idag blev valparna väldigt intresserade. Så länge munstycket befann sig långt bort verkade det spännande, men när det kom nära och väsendet ökade, sprang de förskräckt till andra änden av hagen. Annars är de väldigt intresserade av allting som händer. Man märker att de kan se en bit framför sig, men om man står för långt bort, tappar de fokus. Hagen är lagom stor för deras avståndsseende just nu.

 

Det är numera helt omöjligt att städa i hagen utan att ta ut valparna utanför gallret. Så fort man sätter ner en fot i hagen är de där och biter i tår, byxor och strumpor. Allting blir så spännande! Om man försöker plocka upp en tidning för att slänga den, är det alltid någon som ställer sig på den och är allmänt i vägen. Att lägga ner en ny på samma plats är inte att tänka på. Då står åtminstone 3 valpar i vägen och undrar vad det är för kul som händer. De blir bara ljuvligare för varje dag! :-)

 

29 juni

 

Nu springer valparna obehindrat från den mjuka valphagen till golvet runt omkring, i den stora hagen. Det verkar fortfarande vara sport att springa tillbaka in i den mjuka hagen och upp på fällen när man ska kissa :-) Så var även fallet med våra valpar i de andra kullarna. Man kan undra vad det beror på. I den stora hagen har vi nu lagt ut lite leksaker av olika sort. Några bollar, en gummileksak och så en bit av en rattmuff som Ebbe har bitit sönder. Rattmuffen har blivit favorit. Kanske för att den är liten och lätt och möjlig att bära omkring på, även om man inte har tänder så det räcker till :-)

 

Tre av våra valpar är nu tingade. Se de individuella hemsidorna för att kolla in vilka.

 

28 juni

 

Nu har vi satt namn på alla valparna. Det är ju vår tredje kull och traditionsenligt blir det namn på "C". Från början var det svårt att komma fram till något tills man tänkte på att alla namn på S och K också kan stavas med C. Då blev det lättare. Vår flicka ska heta Clara Cooler, Tvåan kallar vi Claes Climp, Trean blev Caxe Cubic (gissa varför?), Fyran kallas numera för Cooper Companion, Sexan heter Caspar Clurig, Sjuan Caiser Cavat och vår siste lille kille kallas Carsten Clown. De nya ägarna döper naturligtvis sina valpar till vad de vill, men vi är stolta över att kunna presentera denna fantastiska kull och deras söta namn.

 

Nu är valparna 4 veckor och det var dags för en ny avmaskning. Inte populärt. Kladdet ledde till kraftiga huvudskakningar och ivriga försök att spotta. Vilket naturligtvis inte lyckades :-)

 

27 juni, 4 veckor

 

Valparnas öron har vuxit iväg och blivit stora. Från början var de små som en lillfingernagel och hängde och vippade vid sidan av huvudet. De hänger fortfarande löst, men de är betydligt större. Inom fyra veckor kommer de flesta av valparna ha fått stelt brosk i öronen och de kommer att stå rakt upp. Öronen kommer att upplevas som alldeles för stora för den lilla valpen och min pappas ständiga fråga till hundarna passar väldigt bra: "Vart ska du flyga?"

 

26 juni

 

Nu börjar det bli lätt (nästan) att ta sig ner för den höga kanten från bädden till golvet där det finns en massa nytt att utforska. 5 cm handlar det om men för valparna är det gansk otäckt till en början. Då står de på kanten och om syskonen har vågat steget, då skriks det för full hals. Valparna visar tydligt om de missnöjda eller frustrerade över att något de inte kan få.

 

Ibland får de för sig att busa med varandra, då kan den bristande balansen ställa till problem. Om man har tänkt sig att ta tag om brorsans nos och missar med flera centimeter, kan man förstås bli ganska missnöjd. Men då är det bara att försöka igen :-) De är så underbara att det nästan är omöjligt att åka iväg på morgonen. Minnet av valparnas pussar hänger med hela vägen till jobbet!

 

25 juni

 

 

Hälften så söt som Sexan hade faktiskt räckt!

 

Det går otroligt fort nu. De utvecklas med rekordfart och leken har blivit allt viktigare för dem. Man kan se att de kan urskilja saker med synen och fokusera på våra ansikten när man kommer nära. Plötsligt får de syn på ett syskon och bara måste gå dit på fortfarande vingliga ben och bita syskonet i näsan. Tänderna har inte kommit fram tillräckligt för att de ska göra varandra illa, så det är bara att smaka på. Det är också tid för oss att låta dem utforska våra händer och ansikten med lukten och synen, men också med känseln, genom att låta dem smaka på kinder, öron, hår, näsa och läppar, innan de kan bitas. Om man ropar på dem med gullig röst, så blir de redan överlyckliga och kommer stultandes i hagen för att få undersöka och umgås. Plupp brukar dyka upp och tränga sig emellan, eftersom hon tycker att hon förtjänar mer goss än de gör. Nåväl, i dessa härliga tider, får de stora hundarna stå tillbaka lite för nu är det hög tid att njuta av valparna!

 

24 juni

 

Färgen på valparnas päls förändras, nästan för varje dag. Skäckarna har ju varit helt vita på magen och nästan svarta i fälten på ryggen. Nu har det börjat uppstå små svarta fläckar i det helvita, precis som hos mormor. Trampdynorna, som förut var helt skära (och då menar vi neonskära), har fått svarta fläcka så att man kan tro att de fått trycksvärta på tårna. De mörka områdena har också delvis förändrats. Någon har blivit mer tigrerad, på någon har det svarta fått en nyans av brunt och Sjuans päls har bleknat och fått en ljusare nyans. Färgerna och delvis mönstren kommer att fortsätta att förändras under minst ett år. Det ska bli så spännande att se hur de kommer att se ut till slut!

 

23 juni

 

Nu händer det mycket i valparnas liv! Idag har vi byggt ihop den stora hagen och fått tillbaka vårt sovrum :-) Än så länge kan de inte på egen hand ta sig mellan bädden och det fria golvet, men de är nästan där. Vilken dag som helst kommer den modigaste valpen att våga sig över kanten för att undersöka världen utanför.

 

De har också provat uppblött torrfoder och man måste verkligen säga att det är skillnad på intresse! Några av valparna visade stor entusiasm för den nya smaken och åt ordentligt innan de somnade. En och annan tyckte mest att det verkade jobbigt att prova på nåt nytt. Mammas mjölk är väl ändå den bästa maten. Nåja, det tar en stund för dem att vänja sig.

 

Idag kände vi tänder i deras små släta gommar för första gången. De försöker redan gnaga på oss och än så länge gör det ju inget. Jösses vad de tycker att det är kul att bitas!

 

22 juni

 

 

Kladd med maten blev populärt!

 

Idag har våra valpar smakat på en ny maträtt. Vi blandar filmjölk med grädde och äggula och vispar runt litegrann. Efter att ha värmt lite ställde vi ned fatet i hagen och doppade ett finger i och lät varje valp provlukta och smaka. Det blev oerhört populärt. De flesta tillämpade tekniken med att suga i sig vätskan, men några begrep sig på det här med att slicka. De flesta tyckte att det var enklast att slicka på varandras nedkletade ansikten, för det blev verkligen otroligt kladdigt överallt. Bädden var gul av kladd, valparna hade fil högt och lågt och kanterna på biabädden var nedkletade lite varstans. Som tur var har vi ju tillgång till världens bästa städerska, tillika mormor. Hon klarade biffen galant!

 

20 juni, 3 veckor gamla

 

 

Mormor där hon tycker hon hör hemma.

 

Idag var det äntligen dags. Valparna är tre veckor gamla och vi kan äntligen få fri tillgång till dem. Nu är det meningen att vi ska socialisera valparna så att de vänjer sig vid människor. Det är inte så svårt att hålla på med dem hela tiden. De är helt oemotståndliga, särskilt som de nu lyssnar när man gullar med dem och provar på att smaka på kinder, läppar och haka. Det var också dags för något annat nytt. Livet är fullt med nya saker för de små, men idag fick de för första gången smaka på fast föda. Vi hade värmt rå nötfärs i händerna så att den var ljummen. Sedan formade vi små bollar som vi höll framför deras näsor. Till saken hör att de var mätta och trötta, så det tog en stund innan de fattade galoppen. Men när de väl smakat ville de ivrigt ha mer. Tugga är ju inte aktuellt, gomarna är helt kala. Istället tillämpar de den metod som fungerat förut, dvs sugning. Därför kunde man höra ett glupskt sugljud när man höll fram den lilla köttbullen framför munnen. Hur sött får det bli?

 

19 juni

 

Pälsen har förändrats och känns numer som teddybjörnspäls. Den är längre vilket innebär att de förut så tydliga gränserna mellan de olikfärgade fälten har blivit mer otydliga. Den första mjuka babypälsen byts ut och halvcentimeter långa strån sitter fast överallt på våra tröjor. För nu kan vi inte låta bli att gossa med dem. De är så oemotståndligt underbara och äntligen är det tillåtet att greja med dem.

 

Nu har också deras öron öppnat sig. Fascinerat lyssnar de på vårt gullande och går på svajiga ben mot vår röst. Det innebär också att de kan höra varandra morra, för det gör de ofta och mycket nuförtiden. En minimal liten motor surrar i bröstet på dem och de verkar känna sig så stolta över sin nyvunna förmåga. De blir bara underbarare!

 

18 juni

 

Nu börjar valparna verkligen blir stora. Två av valparna har passerat kilosgränsen, vilket innebär att de väger ungefär fyra gånger så mycket som när de föddes. De ska vara päronformade men våra är mest tegelstensformade. De orkar vara vakna en stund efter att de matats också. När de var små så somnade de vid spenen och gled ner på fällen och sov i flera timmar. Nu kan de faktiskt uppmärksamma varandra i fem minuter eller så efter att de svalt maten. Sen somnar de igen.

 

Mormor har släppts in i hagen för rengöring. Hon försöker mata dem också och de verkar tro att det funkar för de ligger lugnt kvar och snuttar. Mormor är extremt nöjd. Rengöring är annars hennes grej, där är hon fenomenal.

 

16 juni

 

 

Mååååål!

 

Idag har en av valparna kliat sig bakom örat! Det låter kanske inte så märkvärdigt men det krävs en del för att koordinera rörelserna och inte vingla omkull. Vi är mycket stolta över valparna som utvecklas så fint! Tassrörelserna på bilden är typiska för valparna. Så fort man lyfter upp dem åker tassarna i vädret och hela kroppen spänns. Om man sedan börjar greja lite med dem kramar de ens hand istället. De små (fast egentligen stora) tassarna klämmer då åt för allt vad de är värda, om våra händer. Det gäller att hålla sig fast när man är höjdrädd!

 

15 juni

 

 

Varför sova på mage när man kan sova på rygg?

 

Idag har det hänt! Plötsligt kan alla valparna gå (ganska vingligt men ändå) och sitta. Vi försökte komma fram till om de kan fokusera på något, men det var tydligen för mycket begärt :-) Vi börjar också se små tecken på att de intresserar sig för varandra. Hittills har syskonen mest varit några varma att sova intill, om man inte ska prova om de har lite mat på magen. Men nu fångade vi ett ögonblick när två valpar faktiskt interagerade. En låg på rygg och en satt vid sidan av huvudet och så började de plötsligt nojsa lite med sina små munnar. Det här är inledningen på det som vecka 8 kommer att vara krigslekar :-)

 

14 juni

 

Igår kväll avmaskade vi valparna för första gången. Man trycker ut någon centimeter av en gul pasta på pekfingret och så stryker man av det i valparnas små tandlösa gommar. Det står på förpackningen att det ska vara smakligt. Det får stå för utvecklaren av produkten för våra valpar tycker att det smakar förfärligt. De är så nära att grimasera som valpar kan vara. Frenetiskt försökte de få ut eländet ur munnen. Som tur är så kan de ju inte spotta :-)

 

Hudkostymen är numera flera nummer för stor. Överskottshud hänger runt kroppen och när de ligger ner på sidan, brukar ett veck breda ut sig på fällen. De är verkligen redo att växa ytterligare. Ändå växer de så att det knakar. En av dem börjar närma sig kilot och drar ifrån de andra, men de andra kämpar tappert på sitt eget vis. Världens sötaste ljud kan vara när en valp hittar en spene och suger in den i sin mun. Ljuvligt!

 

13 juni, 2 veckor gamla

 

 

Sova liggande i brygga? Har aldrig provat faktiskt.

 

Det framgår kanske inte på bilderna men valparna har blivit fantastiskt stora. Deras kroppar är tunga och kompakta och de är starka som bara den. De är fortfarande ganska inaktiva eftersom de bara sover och äter, men snart kommer det att bli fart på dem. Orsaken till att vi inte tagit så många individuella bilder på dem är att vi vill störa dem så lite som möjligt. Plupp ska få möjligheten att bilda ett band med valparna och känna att bara hon och ingen annan är deras mamma. Men ibland går de inte att motstå. Man bara måste pussa på en len liten valpmage. Men fler bilder kommer, vi lovar.

 

12 juni

 

Idag var vi ute på promenad i grannskapet. Plupp var med och vi har börjat släppa henne igen eftersom hon har slutat att leta efter hålor att flytta sina valpar till. Tydligen duger hagen nu. Vi bor ju på landet och gräset växer högt runt grusvägen. Plötsligt försvann hon in i det höga gräset och det såg ut ungefär som på Jurassic parc när gräset vajade ovanför hennes huvud. Hon var borta länge och jag var på väg att hämta henne när hon nöjt dök upp på vägen och följde med mot huset. Väl framme vid ytterdörren påpekade Bitte att det stank. Någon av hundarna hade rullat sig i något äckligt! När jag stack ner näsan upptäckte jag att Plupps vänstra skuldra var täckt av något kladdigt. Små vita maskar krälade i hennes päls! Hon hade rullat sig på ett dött djur. Bläää! Det var bara att bära in den lilla damen rakt in i duschen och hon såg svårare ut än någonsin där hon stod med sin, i hennes ögon, goda doft och blev schamponerad. Stackars Plupp! :-)

 

Valparna börjar nu att lyfta huvudena, och några av dem kan faktiskt höja sin kropp någon halv centimeter ovanför bädden. Vingligt krälar de framåt men det går fortare än någonsin. Nu är det bara en tidsfråga innan de springer omkring i hagen. Imorgon är det dags för att avmaska för första gången. Otroligt nog brukar de små liven faktiskt ha mask i magen. Gud vet varifrån den kommer.

 

11 juni

 

För några dagar sedan upptäckte vi märkliga märken på den nakna huden på valparnas magar. Det såg ut som blåmärken! Vad hade hänt? Sanningen avslöjade sig snabbt. Det råder nämligen lite förvirring i hagen. Valparna kan inte känna skillnad på sin mammas mage och syskonens ultralena hud. Således hittar de en varm liten kropp och börjar snutta där det passar. Det ger inget, men det skadar tydligen inte att försöka. Luktsinnet är ju det enda de har från början, ögon ocn öron kommer senare. Ändå lyckas de inte identifiera syskonen. De är så söta och så hopplösa!

 

10 juni

 

 

Mat för en prinsessa, vad gör man väl inte för den lilla mamman.

 

Livet går trots allt vidare i valphagen. 7 perfekta små skapelser måste skötas om, trots att man saknar den 8:e. Utvecklingen av valparna går rasande snabbt. Idag har alla valparna öppnat ögonen. De ser nog inte så mycket, för de är alldeles skelögda och det är som en blåaktig hinna över ögonen, men det är ju en bra början.

 

Trots att de bara är 11 dagar gamla var det ändå dags att klippa de små klorna. De vassa små hakarna tenderar att haka fast i fällen i hagen och då kan de göra sig illa. Nu fick vi en första inblick i deras lynnen. Några skrek för full hals och tyckte alltihop var vedervärdigt. Några gnällde lite kinkigt, men accepterade situationen förvånandsvärt väl. Någon enstaka sa bara något litet pip. Ju mer de skrek, desto oroligare blev både mamma och mormor. Efteråt tröstades de av sin underbara lilla mamma. Starka är de allihop. Hela kroppen krängde och benen viftade vilt och starkt. Det gäller att hålla i dem ordentligt, för det är som att hålla i en ål.

 

 

På rygg under värmelampan. Det är bara solglasögonen som saknas.

 

9 juni

 

Igår var en tung dag i vårt hem. Vi förlorade en av våra valpar, lillpojken Lilleman, valp nummer fem och den minste av dem alla. Han hade under några dagar andats tyngre än de andra valparna. Veterinären trodde han hade vätska i lungorna och penicillin hjälpte inte. När hans kamp för luft blev för svår, fick vi ge upp och han somnade in i går kväll.

 

 

Lilleman i ljust minne bevarad

 

7 juni

 

Valparna är 8 dagar gamla och alla utom en har fördubblat sin vikt. En av dem uppnådde målet redan igår. Man brukar säga att valparna bör ha fördubblat sin vikt på 10 dagar, men åtminstone på 14. Därför är det extra glädjande att de redan gått upp så mycket i vikt. Faktum är att jag inte längre kan greppa om dem med handen och sluta fingrarna runt bröstkorgen. Istället får jag ta ett fast tag under "arm"hålorna när jag lyfter dem. Det är starka och hungriga små krabater för vilka framtiden ter sig ljus!

 

6 juni

 

Nu har Plupp varit med på långpromenad för första gången sedan valparna kom. De behöver inte längre äta så ofta, så om de bara är mätta så sover de så sött tills mamma kommer tillbaka igen. Vi har valparna i en valphage som består av en träram med en biabädd med mjuka kanter och i den ligger en hundfäll. Det är en ganska stor hage och ibland går valparna vilse. Då piper de misslynt och söker med sin stora lilla näsa åt alla håll för att försöka lokalisera resten av gänget. Mamma lyfter dem aldrig, som tur är, då Frallors speciella bett gör att de kan göra valparna illa. Istället får vi vara med och lyfta de små på plats. Efter en vecka har de dock blivit så stora att de kraftfullt kravlar runt på egen hand, mestadels med hjälp av frambenen. Om de någon gång lyfter på huvudet för att vädra (eller nåt) gungar huvudet som på den värsta kamelont. De är så underbart ljuvliga att det nästan inte går att slita blicken från dem!

 

5 juni

Inatt hörde vi valparna morra för första gången. Ett litet "rrrrrrr" i mycket ljus ton. Det är ofattbart sött. Man kan undra varför. Valparna är fortfarande döva, så det kan inte vara för att meddela sig med varandra. Vill de säga sin mamma någonting, eller är det bara ett sätt att uttrycka drömmar eller känslor? Gud vet, men gulligt är det!

4 juni

 

 

Är man riktigt trött funkar vilken stil som helst

 

Plupp börjar växa in i sin roll som mamma. Vi har valparna i hagen i sovrummet och vi har blivit tvungna att sätta en grind för dörren eftersom mormor Pippi inte kan hålla varken tassar eller tunga borta från sina små barnbarn. På nätterna ligger hon utanför grinden och gråter efter de små. Men för Plupp har det varit bra. Hon får nu chansen att helt koncentrera sig på att vara mamma. Ta allt ansvar själv och inte behöva konkurrera med sin mamma om sina egna barn! Och hon gör ett bra jobb! Med tiden har hon blivit allt försiktigare och sätter minsann inte ner tassarna precis var som helst längre. Försiktig stiger hon runt de små.

 

3 juni

 

 

Paltkoma

 

Nu börjar vi känna oss lite mer trygga. Varje kväll väger vi de små och de går upp från dag till dag. Det är egentligen vår enda möjlighet att se hur det går för valparna. Om de piper och skriker och det inte går att lösa med mat eller tvättning, så förstår man att något är fel. Men om valpen är helt lugn och verkar tillfreds kan det betyda att allt är jättebra, eller att den är så svag att den håller på att tyna bort. En viktuppgång är därför ett säkert kort för att allt står rätt till. Det verkar onekligen som om Plupp har grädde i spenarna eftersom de nu har gått upp mellan 65 och 80 gram sedan de föddes, och då vägde de bara mellan 209 och 242 gram. Det ser mycket lovande ut!

 

2 juni

 

 

Valpröra

 

Nu har en rutin etablerats i valphagen. Mormor är utkörd i hallen och tillbringar nätterna med att gnälla för att få komma in i sovrummet. Plupp har blivit allt mer uppmärksam på valparnas behov och reagerar direkt när de börjar pipa. Antingen vill de ha mat, eller så vill de bli omskötta i andra änden. Ibland är det förstås någon som har förirrat sig bort från gruppen i den fortfarande relativt stora valphagen och då blir det förstås ett fasligt liv. De har verkligen röstresurser de små. Blinda och döva irrar de runt i hagen och söker efter mamma och syskonen. Ofta hjälper vi dem på plats och då lugnar de sig direkt.

 

1 juni

Valparna mår fint, men Plupp har lite problem. Alla valparna gjorde att hon blev oerhört utspänd och nu ska livmodern dra ihop sig. Precis som hos människor, kan det orsaka smärta och obehag. Så hon är lite orolig och känner sig inte riktigt till freds. Valparna däremot trivs som fisken i vattnet. Deras huvudsakliga sysselsättning är att sova. Därefter kommer äta. Ofta blir det en kombination. De griper sig an spenen med stor frenesi men efter några minuter blir de trötta och somnar med spenen i munnen. Man kan väcka dem igen genom att stryka dem försiktigt över ryggen. Då spritter de till och börjar suga med sina breda, platta tunga runt den förhållandevis stora spenen. Plupp älskar när valparna äter. Njutningsfullt ligger hon på sidan och halvblundar. Det känns nog extra skönt eftersom hon har gott om mjölk som måste ut.

 

30 maj

 

 

Valparna provar en av sina första måltider

 

 

Efter att ha hässjat i 17 timmar (öppningsstadiet) födde Plupp sin första valp tidigt på morgonen. Det var trångt och besvärligt men hon klarade det, vår fantastiska lilla tjej. Därefter pluppade de ut en efter en till och med den 8 valpen. Då hade vi fått 7 hanar och 1 tik. Fyra av valparna är skäckar (bara hanar) och de andra fyra är tigrerade som sina föräldrar. Det är inte så konstigt att det blev 4 skäckar, eftersom Plupps mamma är skäck och en av VanDammes föräldrar också är skäck. Den sista valpen (nr 9) var dödfödd. Hon var tigrerad och jättefin men förlossningen hade dragit ut på tiden och hon klarade sig inte. Men vi glädjer oss åt våra 8 nykomlingar som verkar pigga och aktiva och väldigt hungriga.

 

 

Första bilden på den lilla familjen

 

 

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse