Valpdagbok 2014

Pipistrellens Kennel

-Fransk bulldogg-

Valpdagbok för D-kullen

 

 

 

Här presenterar vi händelser och utveckling för våra valpar födda 14 mars

 

 

 

Onsdag 14 maj

Nu har också Dora flyttat. Som tur är inte så långt, hon bor ca 20 min från oss. Dora ska heta Keyla och bo på landet. Vi har också rivit hagen och det är dags för Humla att sova själv för första gången i sitt liv. Vi ställer en hage av kompostgaller vid sidan av sängen och däri lägger vi hennes säng och en skål med vatten. Då kan jag sticka ner handen till henne om hon blir olycklig under natten. Alla andra frallor älskar henne redan och vi ser fram emot ett långt liv med vår lilla Humla.

 

 

Fredag 9 maj

Tiden har gått så fort. Våra små är redan stora. Idag är de 8 veckor gamla och vi har en dag kvar med vår lilla Dimma hemma. Sedan flyttar hon till Båstad och Ida och Annika. Årets kull har varit något utöver det vanliga. Våra tre flickor är trygga och snälla. Resor och nya platser bekommer dem inte överhuvudtaget. De är fulla av energi, men när den är slut sover de som små prinsessor. Dimma är mammas favorit när det kommer till att retas. Man kan riktigt se hur Pippi skrattar när hon retar upp den lilla till vredesutbrott och högljudda anfall. Dora har varit först och störst hela tiden. Hon vågar allt först och växer mest. Hon är en kaxig tjej och vill gärna ha sin vilja fram. Samtidigt lyssnar hon väl på de andras tillsägelser. Drutten har varit allra jämnast i sin utveckling. Hon är coolast och har en självständighet som de andra tjejerna saknar än så länge. Att sova själv är inget problem för lilla Drutten. Allihop är helt ljuvliga och vi anser att kombinationen av vår Pippi och Candy Stations Kiss Bully Ricky Mendoza har fungerat utmärkt, när det kommer till valparnas lynne.

 

Torsdag 8 maj

Idag har valparna varit på veterinärbesiktning. Dora och Dimma skrek högt när veterinären använde den stora sprutan för att sätta in microchippet, men Drutten var helt tyst. Alla valparna passerade kontrollen utan minsta lilla anmärkning. Till och med underbetten var på plats. Ingen av valparna kräktes under bilfärden, vilket är ett gott tecken för framtiden. Hos veterinären gjorde de processen kort med skosnören och försökte sig även på sladdar tills de fick en papperstuss att leka med. Veterinären verkade uppriktigt nöjd med allihop.

 

 

Måndag 28 april

Medan valparna växer så utvecklas de små örnlapparna till stående öron. Men det är ingen jämn utveckling. Ena dagen står ena örat upp, och andra dagen så har det ramlat ner igen. Nästa dag kan det vara nästa öras tur. Ibland står båda upp samtidigt och man kan få en uppfattning om hur de kommer att se ut som stora. Men just som man glädjer sig åt att öronen äntligen rest sig, då ramlar de ner igen. Förhoppningsvis står de upp när de flyttar!

 

Söndag 27

Valparna börjar utvecklas till individer med alldeles egna personligheter. Allihop är fortfarande trygga och närhetssökande, frammåt och aktiva. Men Dora har blivit en riktig drama-queen. När saker inte går hennes väg så kan hon sitta på pallen och skrika i högan sky, för att få uppmärksamhet. Dimma vill så gärna upp i famnen att hon sätter sina mjuka underbara små tassar mot våra kinder och möter vår blick. Då bara smälter man. Drutten är en liten karsk madam som inte har något emot att bli lämnad ensam i hagen. Hon är självständig och trygg på samma gång. Allihop är så underbara.

 

Fredag 25

Valparna bor ju i en stor hage, men föredrar att sova i den riktigt lilla bädden som vi lagt på golvet. När Pippi och Clara också försöker få plats börjar det bli tajt. Vi har en annan bädd. Något större och av Bia-bädd-typ. Vi la en fleecefilt i botten och la in den i hagen. Först måste man tydligen kissa in bädden. Allihopa provade om det gick att kissa i den. Sedan upptäckte de att de fick ordentligt med plats, allihop, och nu delar de sin uppmärksamhet mellan den lilla och den stora bädden

 

 

Onsdag 23 april

Valparna älskar att springa omkring på köksgolvet. Det är stort, 34 kvm, och de har nog bestämt sig för att utforska varenda kvadratcentimeter. Mattan har förstått blivit populär. Där får man ju tag med klorna när man ska skutta fram mot någon av syrrorna. Det finns också en mattfrans som smakar gott. Vattenskålen väcker alltid uppmärksamhet för det är ju alltid någon av de stora som ska dricka och då måste man vara med och kolla läget. Sist men inte minst intresserar de sig för skorna vid dörren. Foppatofflor är omåttligt populära. Förmodligen för att tänderna sjunker ner så skönt i plasten. När valparna vuxit upp brukar de små nålsticken efter deras tänder fyllas av smuts, och så får man byta tofflor. Men det är det värt :-)

 

 

Tisdag 22 april

Inte helt oväntat är Dora först även med att klättra upp på pallen. Hagen omges ju av kompostgaller, och för att Pippi (och Clara har det ju visat sig) ska kunna ta sig in i hagen, utan att valparna rymmer, så har vi en pall på insidan och en på utsidan. Det är alltid bara en tidsfråga innan någon av valparna lyckas klättra upp på pallen på insidan. Nu var Dora först. Nöjt kunde hon se ut över hallen från en upphöjd position. De andra fick missnöjt hänga på kanten i envisa försök att följa efter "stora"syrran.

 

 

Söndag 20 april

Trots sin stora hage med den stora bädden under värmelampan är det ändå den gamla slitna runda lilla bädden som har blivit omåttligt populär. Pippi brukar ligga där med valparna som bara precis får plats omkring henne. Nu har Clara kommit på att hon också vill ligga i den lilla bädden tillsammans med alla andra. Det blir enormt trångt. Man ser hur hon försiktigt försöker tränga sig ner någonstans, och rätt vad det är tjuter en av de små, när de blivit klämda. Då försöker hon igen, försiktigt, försiktigt. Till slut blir hon tvungen att ge upp och får glida ur korgen med framänden men lämnar bakre änden kvar. Men det verkar duga ändå, både för henne och de små.

 

 

 

Lördag 19 april

Vädret är fint och varmt. Solen skiner och det är vindstilla. Vi satte ut alla tre valpar på gräsmattan. De såg sig nyfiket omkring och Drutten tyckte rent av att det var otäckt i början. Skäckarna satte genast av för att utforska världen. De hittade var sin björkkvist, en sån där med en diameter på en millimeter. Stolt bar de iväg på var sin. Tupparna var ute i sina tuppgårdar och valparna undersökte nyfiket stängslet och tittade upp på de stora färgglada djuren. Men när man är fem veckor orkar man inte så mycket. Snart började de klippa med de små ögonen och det var dags att gå hem. Lite mat och sedan var det dags för sängen.

 

 

Fredag 18 april

Valparna är nu 5 veckor gamla och det är dags att öka på matransonerna ganska rejält. De verkar ständigt vara hungriga och allt mindre av deras magar fylls av mammas mjölk. Valparna har upptäckt de slitna leksakerna vi lagt in i lådan. Vi skulle så gärna köpa nya, men de andra i flocken skulle omedelbart bita sönder dem, så de får hålla till godo med de gamla grejorna. En ny grej är förstås tidningspapperet. De har upptäckt att man kan dra i ändarna och att det då lossnar stora bitar som man kan dra omkring på. Konfettikalaset har börjat!

 

 

Onsdag 16 april

Valparna är nu stadigare på tassarna och kan till och med galoppera runt i hagen. De är allerta på det som händer omkring dem och är relativt lättväckta. Det är som om de inte vill missa något spännande som händer omkring dem. De har nu fått komma ut på köksgolvet för första gången. I våra andra kullar har valparna känt en viss oro vid tröskeln mellan hallen och köket. Här byter också golvet struktur och det kan ju vara otäckt :-). Men den här kullen känner ingen tvekan inför sådana petitesser. Glatt springer de omkring i köket och undersöker allt nytt. Det är foppatofflorna vid dörren, den djuuuuupa vattenskålen och trasmattan som passar utmärkt som potta. Efter en stund klänger de på oss ändå. Det är tröttsamt att vara på utflykt!

 

 

Måndag 14 april

Nu sker förändringar i hagen. Pippi känner sig äntligen trygg med att släppa in övriga familjemedlemmar i hagen och Clara har börjat känna otroliga moderskänslor. Hon ligger hos dem i den lilla korgen, sköter om dem och slickar dem. Ibland skickar hon mörka blickar mot Pippi, som om hon tänker ta över dem. Småttingarna älskar henne. Njuter av hennes omsorger och söker sig gärna till henne. Jösses vad Clara är lik sin mormor Pippi i det här avseendet.

 

 

Lördag 12 april

Frallors svansar är verkligen speciella. Reglerna säger att den måste innehålla minst tre kotor, den får inte nå längre ner än hasen och den får inte sticka upp ovanför rygglinjen. Men det sägs inget om formen. Pippi och Clara har svansar på några centimeter och de ligger ofta ner eller står rakt ut. Plupp har en väldigt kort svans, nästan som en knut. Den nya kullen har väldigt speciella svansar. Skäckarna har var sin vänsterkrok. Svansen formar som en fiskekrok åt vänster sett från hundens håll. Drutten däremot har en spiralformad svans, lite som en grisekno. De är så ljuvliga!

 

 

Fredag 11 april

Idag är valparna 4 veckor gamla och det är dags att träffa andra människor. Familjen har väntat länge på att få träffa valparna i levande livet istället för att bara se dem på foto. Idag var det dags. 10 000 fotografier senare (kanske en liten överdrift) åkte de härifrån och valparna kunde komma till ro. De märkte direkt att det inte var vi vanliga som höll i dem och kelade med dem och de verkade lite konfunderade ett tag. Men så somnade Dimma i Marias händer och hennes hjärta smälte. Pippi kände nog en liten oro över besöket, men hon lugnade sig snart eftersom det var familjen som hon känner så väl. Valparna charmade alla och besöket får nog räknas som mycket lyckat.

 

 

 

 

 

 

Torsdag 10 april

Nu har två av prinsessorna passerat kilot och de är stora och fina och tunga. De börjar också bli stadiga på benen och springer glatt omkring i bädden. Därför är det nu dags att flytta till en större hage där man kan få lite utrymme för all den där energin som kommer att växa under de närmaste veckorna. Sagt och gjort, vi la ut specialmattan på golvet i hallen och byggde ihop kompostgaller till en hage, placerade ut pallarna som Pippi ska använda för att komma i och ur, utan att småttingarna rymmer, och satte in bädden och flickorna. Nyfiket sökte de sig fram och fortsatte den tradition som föregående kullar har inlett; att välja att kissa i bädden istället för på tidningarna. Suck. Nåja, det är väl så det är. Tvättmaskinen kommer i alla fall att gå varm.

 

 

Onsdag 9 april

Idag var det dags att smaka på framtidens mat. Vi blandade uppblött torrfoder med nötfärs till en gröt. Bitte formade gröten till en fin ring på ett fat. Det tog en sekund innan ringen blivit mos. Först provade någon av dem med att suga, men snabbt fattade de galoppen och började slicka i sig maten. Stilen är obetalbar. De kan ligga med huvudet i matskålen och alla fyra benen åt var sitt håll, som den värsta sortens spagat. Eller så kliver de helt sonika upp i skålen och gnider in sig med mat, till Pippis förtjusning, eftersom hon så gärna rengör dem efteråt. Pippi studerar sina valpar med stort intresse. Inte så mycket för att hon vill se till att de äter, som för att hon själv inte får lov att vara inne i hagen när de äter, och hon vill så väldigt gärna smaka. Utan tvekan skulle hon stjäla valparnas mat om hon fick chansen. Städningen av hagen och valparna blir dagens höjdpunkt för henne. 10 minuter senare är valparna och hagen kliniskt rena. Vilken mamma!

 

 

Tisdag 8 april

Pippi börjar långsamt att släppa greppet om sina valpar. Efter 21 dagar borde Pippi släppa in resten av flocken, men hon känner sig tveksam. Kanske för att hela förlossningen och dagarna efteråt har varit så traumatiska, eller kanske för att en av valparna gått igenom ett eget trauma. Men nu, efter 24 dagar börjar hon ta lite avstånd från dem. Hon kan tillbringa tid i köket när vi lagar mat, precis som hon brukade innan de föddes. Hon har också börjat gå med på långpromenad. Och det kan hon verkligen behöva, hon har gått upp ganska ordentligt i vikt :-) Men än så länge vill hon inte släppa in "familjen". Blicken är fortfarande svart och Plupp, Clara och Evert är mycket försiktiga runt sovrummet. Det hindrar dem dock inte från att försöka bryta sig in. Ibland lyckas de, särskilt Plupp, och hon ålar sig då in under sängen och försöker vara så tyst och diskret som möjligt. Tror att hon väntar på valparna lika intensivt som valpköparna :-)

 

 

Söndag 6 april

Nu har de ätit köttfärs några dagar och kommit att sammankoppla våra röster och våra händer med denna nya delikatess. Idag var det dags att smaka på något nytt. Vi blandar filmjölk med äggula och grädde och värmer lätt på spisen till kroppstemperatur. Blandningen är tydligen oemotståndlig, för alla våra valpar har slickat mycket intensivt på denna flytande mat.De här valparna utgör inget undantag. När de väl fattat galoppen tävlade de nästan om vem som kunde äta snabbast. Det blev förstås en kladdig affär, men det stör ju inte Pippi som får sin efterrätt genom att slicka rent skålen, valparna och bädden. Tio minuter senare har valparna stinna små magar och är långsamt på väg in i paltkoma, medan Pippi ordnat upp städningen. Allihop är helt ljuvliga!

 

 

 

Lördag 5 april

I samband med andra gången vi klippte klorna, passade vi på att låta de andra hundarna hälsa på valparna. Ebbe luktar noggrant fram och bak och svänger långsamt och vänligt på sin långa svans. Plupp får något galet i blicken, som om hon överväger att stjäla bebisarna för nu kan hon inte bärga sig längre. Clara började dregla och tvätta de små. Blicken blev vaksam, som om hon plötsligt tycker att valparna är hennes. Everts tveksamhet har givit vika för en stor nyfikenhet. Han nosade noga både fram och bak och tyckte att det där kanske kunde vara nåt! Pippi var måttligt road av släktens intresse, men hon accepterade det ändå. Pippi kan vara mycket storsint när hon vill!

 

 

Fredag 4 april

Idag var intresset för våra fingrar stort som vanligt. Det är som om de tror att det är stora spenar. Medans de sög fick jag möjlighet att känna efter längs de tandlösa käkarna. Trodde jag. Plötsligt kände jag hur det stack upp något vasst i hörnen på underkäken. Tänderna har börjat bryta fram! Nu får Pippi det tufft framöver, när de små nålarna långsamt bryter igenom och de blir tvungna att testa hur bra de funkar.

 

 

 

Onsdag 2 april

Idag kunde vi inte hålla oss längre. Vi har köpt finmald nötfärs att ha i beredskap tills valparna blir stora nog att smaka vanlig mat. Idag kunde vi inte hålla oss längre. Litteraturen säger att det är ok med vanlig mat vid ca 3 veckors ålder. Idag är de 19 dagar gamla. Efter att ha värmt en liten klump i handen, rullade vi små, små miniköttbullar (ca 0,5 cm i diameter) som vi höll upp framför deras små nosar. Det blev vild uppståndelse i lådan men de har inte koll på hur man äter. Därför försökte de suga i sig köttbullarna. Det gick så där. Det slutade med att vi fick trycka in köttfärsen i munnen. Problemet blev att de inte ville släppa fingret. De sög sig fast för glatta livet. Det gick nästan att lyfta dem ur valplådan bara med kraften i deras sugförmåga. De rusade vilt och virrigt omkring i jakten på mer köttfärs. Hur söta får man bli?

 

 

 

Tisdag 1 april

Idag hörde jag Dora morra. Det fanns inget särskilt att morra åt, utan det verkade mest som att hon var fascinerad över att hon hade förmåga att ge ljud ifrån sig. Ingen reagerade heller på morret, men hon upprepade det i alla fall en stund senare. Det låter som en mycket liten motor på mycket höga varv. Valparna börjar nu upptäcka världen runt sig. Istället för att somna direkt efter att de har ätit, så orkar de leka några minuter. Leka och leka, men de försöker i alla fall stoppa allting i munnen. Kan vara mamma läpp, hennes näsa eller kanske en bit av knät. En mänsklig näsa eller en dito läpp fascinerar också. De vältrar sig över sina systrat och försöker få tag på öronlappar, ben och tassar. Det är oemotståndligt sött. Hur ska man kunna välja?

 

Måndag 31 mars

Utvecklingen går rasande fort hos våra små valpar. Allihop går nu runt i valphagen, visserligen fortfarande vingligt men det går fortare än i går. Öronen verkar ha öppnat sig. Om man ger ett plötsligt ljud ifrån sig vänder de på sina huvuden och kikar sig omkring, som för att fråga vad som är på gång. Öronlapparna hänger förstås fortfarande men de vippar gulligt när de välter över på sida efter ett skrovmål, och då kan man se att vindlingarna i öronen har fördjupats och de börjar se ut som stora öron.

 

Söndag 30 mars

Nu börjar det bli fart på gänget. Plötsligt ser man hur de höjer sig någon centimeter över fällen och vinglar iväg på extremt ostadiga ben. Det går mycket fortare än förut, då de delvis drog och delvis sköt på för att ta sig fram. De börjar orientera sig också. Om man vaknar upp och undrar var mamma tog vägen, kan man plötsligt se att hon faktiskt ligger i andra ändan av bädden, och vingligt ge sig av åt det hållet. De är så extremt söta i sin klumpighet. Om man lyfter upp dem när de ligger och sover, så är de alldeles tunga och varma och somnar snart om i våra händer. Hjärtat smälter!

 

 

Fredag 28 mars

Nu är valparna 2 veckor gamla och det var hög tid att klippa klorna. De föds med klor och använder dem flitigt på sin mamma (stackars henne, hon har ju stort sår på magen och allt). Nu blev det akut, för klorna är vassa som bara den. Pippi accepterade att vi tog upp dem och tog med dem ut i badrummet för att få bästa möjliga ljus. Bitte höll valparna och jag klippte. Det var inte alls populärt. De vred sig som små maskar i våra händer. Under tiden stod Clara och Plupp på golvet och visade mycket stort intresse för sina nya systrar/mostrar. Evert däremot verkar tycka att de nya valparna är helt ointressanta.

 

 

 

Torsdag 27 mars

Mat är ju nummer ett på valparnas "att göra"-lista. De kan ligga och sova så sött, och så plötsligt inser de att det är mat på gång. Då kryper de snabbt fram till Pippi och börjar hårdhänt böka bland spenarna. Ofta hittar de en spene som verkar väldigt bra, men så plötsligt måste de bara byta. Då kan det vara dags för syrrans spene och så börjar en kamp om vem som ska få lov att suga på just den spenen. Det spelar ingen roll att vi försöker anvisa en spene. Har de bestämt sig för att en spene inte funkar längre, då vägrar de att ta den. Sedan kan syrran komma någon minut senare att tycka att den ratade spenen är alldeles utmärkt. Ibland undrar man hur de väljer, de små :-)

 

 

Onsdag 26 mars

Valparna blir allt större. Särskilt Drutten har börjat höja sig lite grann över fällens yta och vingligt ta sig framåt. Hastigheten har ökat ordentligt också. Förut handlade det om snigelfart, men nu går det snabbt från ena änden av bädden till den andra. Ögonen använder de dock inte så mycket. Istället för att se var systrarna och mamma är, så verkar de fortfarande lukta sig fram. Men jag tände en lampa samtidigt som jag hade lyft upp Dora och då märktes det att hon såg att ljuset tändes.

 

 

Tisdag 25 mars

Nu har alla valparna öppnat ögonen. Det är bara öronen som ska öppnas också. Annars händer det inte så mycket i hagen hos småttingarna. Under de två första veckorna handlar det mest om att äta och sova. Ibland får man kullar som är oroliga och valparna kryper runt i hagen och kanske till och med gnyr och gnäller. Det kan var tecken på magknip och brukar avhjälpas med att man försiktigt masserar den lilla magen. Men i den här kullen sover de lugnt och stilla när de väl är mätta. Om mamma Pippi inte är riktigt alert när det kommer till "utgifterna" så kan de gnälla lite. Men Pippi är extremt uppmärksam på sina valpar och det är sällan hon missar detta omhändertagande.

 

Söndag 23 mars

Imorse hade Dora öppnat ögonen helt. Det glänser där mellan ögonlocken, men det är ganska uppenbart att hon inget ser, mer än ljus och mörker. Ikväll försökte hon till exempel suga på sin mammas hud, mitt emellan spenarna, utan att se att de var bara några centimeter bort. Dimma har inte öppnat ögonen alls men Drutten har öppnat dem till hälften. Som vanligt är Dora först. Dora var först med att förstå hur man suger, hur man hittar spenen och hur man tar sig runt för att hitta sin mamma. Men så var hon ju störst från början också. Hon är en riktig bulldozer, dvs sin mors dotter.

 

 

 

 

Lördag 22 mars

Nu har vi döpt valparna. Det är ju vår fjärde kull och således blev det namn på D. De heter nu Pipistrellens Den Där Dora, Pipistrellens Den Där Dimma och Pipistrellens Den Där Drutten.

 

Man kan se att ögonen snart är på väg att öppna sig. Ögonen har förut varit som små klot under huden, men nu kan man se att springan börjar forma sig. De kan börja öppna sig från och med imorgon, dag 9.

 

Fredag 21 mars

Oj, nu var det kris igen. Pippis två operationer har satt sina spår. Hon har ju haft dålig aptit, och vad värre är att hon inte har bajsat sedan i måndags. Tarmkanalen kan påverkas på olika sätt både av operationerna och av medicineringen efteråt. Veterinären sa att vi ska hålla koll på att hon inte kräks, för det kan betyda att tarmkanalen är full av mat och att det är stopp någonstans. När vi vaknade i morsde kl 04.15 av att Pippi kräktes blev vi förstås väldigt oroliga. Efter ett nattligt samtal till veterinären tog vi en liten promenad med Pippi, mot hennes vilja. Det satte igång magen och aldrig har vi väl blivit så glada över att någon har bajsat! :-) Aptiten har ökat under dagen och till kvällsmat åt hon själv för första gången på över en vecka. Känns så skönt att se henne återgå till sitt vanliga beteende (läs gamighet :-).

 

Idag har vi också haft besök av sköterskan från Västra Djursjukhuset för första gången. Hon kom för att droppa en droppe i valparnas mun, då vi deltar i ett forskningsprojekt som förhoppningsvis ska kunna ta fram ett vaccin för hundar mot allergier. Pippi blev lite stressad först, men sen tog hon det med jämnmod. Valparna var lika charmiga som vanligt.

 

 

Torsdag 20 mars

Pippi är ännu inte tillbaka på banan. Hon har slutat flåsa och såret ser jättefint ut, men hon, som är världens gam, har ingen aptit. Inte heller kommer det ut något där bak. Både operationen och medicineringen kan dock orsaka den här typen av problem, så vi avvaktar sålänge. Hon är i alla fall feberfri, och hon äter om vi trugar henne. Hon tillbringar hela sin tid hos valparna. Det finns nätt och jämnt tid för att gå ut och kissa. När hon inte matar dem eller putsar dem, sitter hon vid sidan om och bara tittar på dem, som om de är det vackraste hon har sett. Jag förstår henne, för de är olidligt söta, de små telningarnarna.

 

Onsdag 19 mars

Vi väger valparna varje kväll. När de kom ut vägde de mellan 290 och 320 gram. Jättebäbisar. Första dygnet gick de dock ner i vikt. Kanske för att de fick en dålig start eller för att de blev nedkylda på vägen från veterinären. Därför var det extra nervöst att väga dem efterföljande kvällar. Men de har stadigt ökat i vikt mellan 20 och 50 gram per dygn. Deras ständiga hunger gör att de nu är kompakta små tegelstenar och jag når knappt runt deras bröstkorgar med mina händer. De är tunga och kraftfulla och när man lyfter upp dem så vrider och vänder de sig så att man får hålla i hårt för att inte tappa dem. Tänk att de kan vara så starka så tidigt i livet!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag 17 mars

Pippi har flåsat hårt sedan värkarbetet kom igång och flåsningarna borde ha försvunnit i samband med att valparna kommit ut. Men hon hässjade fortfarande hårt sent på söndag kväll. Ingen vila hade hon fått heller. Trots detta skötte hon sina valpar helt perfekt. Vi bestämde oss för att ringa till veterinären igen. Kl 23 på söndag kväll var vi där igen, med valpar och allt. Vi trodde att Pippi kanske fått eklampsi, dvs akut kalkbrist som diande tikar kan få, men blodprovet visade inget sådant. Vid röntgen visade det sig att hon fått bukhinneinflammation. Veterinären trodde att det kunde bero på att livmodern spruckit, så det blev operation akut under förnatten. Vi värmde våra små flickor så gott vi kunde i väntan på att Pippi skulle komma tillbaka. Oron var stor. Det fanns stor risk för att hon skulle dö. Men veterinären var skicklig och snabb. Snart var hon tillbaka hos oss, akut kastrerad men på bättringsvägen. När hon vaknade ur narkosen, märkte vi omedelbart skillnad. Pippi var på väg tillbaka till oss. Herregud, den här dräktigheten har verkligen varit en känslomässig utmaning. Nu håller vi tummarna för att Pippis hälsa fortsätter att förbättras. Nu vill vi bara sova!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndag 16 mars 2014

Det tar bara två dygn för de små navelsträngarna att torka och trilla bort. Nu är deras små magar alldeles släta. Valparna är enormt hungriga och suger så intensivt på spenarna att mjölken ibland sprutar ut ur näsan. Den vita valpen fick snabbt namnet Vithaj, då hon är stor, vit och glupsk som få. Hon var störst av systrarna, hela 320 gram. Den största valp vi någonsin fått. Fröken brun, som vår tigrerade valp tillfälligt kallas, är minst och har kortast rygg. Nu börjar de få ordning på det här med att hitta rätt bland spenarna. De är helt ljuvliga.

 

 

Fredag 14 mars 2014

Förlossningen var dramatisk och valparna var i dåligt skick när de kom ut. Dels var de påverkade av sövmedel och dels hade de varit kvar i livmodern längre än vad som var meningen. Vi kämpade med att få igång dem och ett tag trodde vi att det var för sent. Men sköterskan och veterinärens pappa och vi gav oss inte och tillslut tog de tre små flickorna några små skälvande andetag och återfick färgen. Äntligen var de med hos oss! När de väl kommit igång så visade de sig vara livliga små flickor. Iskna rent av. Nu handlade det om att få dem att hålla värmen hela vägen hem. Det var storm ute, blåsigt och regnigt och hemskt. Pippi var medtagen, förvirrad av kemikalierna och oförmögen att ta hand om valparna. Äntligen hemma så skälvde Pippi av iver att få ta hand om sina valpar. Snabbt placerade vi dem i valphagen och Pippi tog raskt itu med att göra rent dem. Trots deras korta tid i livet hade de redan hunnit smutsa ner sig, men Pippi är fantastiskt och luktar sig till när det är dags att stimulera kiss och bajs. Sen var det dags att mata de små. De hade lite problem med att förstå det här med spenar, men till slut började de böka på rätt ställe och kunde suga in en av de enorma spenarna i munnen. I början gnällde de en del. Förmodligen hade Pippis mjölk inte riktigt kommit igång och de var fortfarande hungriga. Men det löste sig snart. Halv tre på natten kände vi att allt stabiliserats och kunde äntligen få lite egen sömn. Jösses vilken pärs!

 

 

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse